Gud söker en plats att födas i våra liv

Den här julen söker Gud också efter kroppar och stall där han kan födas.

Krönikor

Ja, det stämmer, jag är svag för tanter. Igår mötte jag två oemotståndliga. Först en dam i kön på Erikshjälpens second-hand butik, hon hade gröna raska ögon och en lila kappa. Jag var där för att fylla på förrådet av Kalle Anka-pocket (halva priset!) och hon hade fyndat två stycken julkrubbor. Det visade sig att de skulle ingå i hennes samling som nu var upp i imponerande 150 stall.

”Ja, du, det är ett väldigt jobb ska jag säga dig, att sätta upp alla krubbor, Mariafigurer, de där vise männen och deras kameler”.

Hon berättade att hon hade ett särskilt rum där hemma som hon rensade inför varje jul och satte upp alla sina julkrubbor i.

När jag gick hem på ishala gångstigar kom jag ikapp tant nummer två. Hon höll ett stadigt tag i sin rullator. Den blänkte som en liten röd insekt i decembersolen och matchade hennes stilrena filthatt. Det visade sig att hon var 91 år gammal och hade överlevt två män. När hon berättade om sitt liv lade jag märke till att hon hade något i blicken.

Det var någonting mjukt och djupt ... som en glädje som sprattlade till i hennes ögon och fick hennes ord att lysa, även när vi talade om Aleppo. Det var som att vi kände igen något hemligt tecken hos varandra. Och när vi hade pratat ett tag sa hon: ”Ja, du, nu längtar jag hem till Gud”.

Jag vet inte om Elisabeth kände sig som en tant när Maria kom hem till henne precis i början av sin tonårsgraviditet. Men det var många år som skilde dem åt. Elisabeth hade åtskilliga år av väntan på det här barnet bakom sig.

Maria hade precis stigit över tröskeln till vuxenblivandet, hade säkert en hel del tonårshormoner kvar i systemet och var helt tagen på sängen av detta osannolika att hon hade ett litet liv som växte inom henne.

Och inte vilket liv som helst heller. Det var Gud som hade slagit sig till ro där inne i livmodern. Maria var en levande ark som bar Guds närvaro i världen. Helt osynlig. Så gott som omärkligt hade Gud stigit in i världen.

Men ändå kan Elisabeth och till och med Johannes i hennes mage känna av hans dolda närvaro. Fostret sparkade till av glädje!

Den här julen söker Gud också efter kroppar och stall där han kan födas. De flesta har redan fullt. Några paradoxalt nog med olika varianter av julkrubbor.

Men till de som öppnar dörren stiger han in, ibland omärkligt, ofta osynligt, men om vi märker en oväntad spark av glädje så är han antagligen i faggorna.

Finns han inom oss och ibland oss kan han i längden inte döljas. Om inte annat märks det i blicken med vilken vi ser på vår värld

Annons
Annons
Annons
Annons