Ibland smiter jag från julen

Om jag smyger upp telefonen där i mörkret så dyker det upp fler.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Julen är lite av en inandning för mig. Jag andas ut igen någon gång i mellandagarna. Jag har den stora – och inte självklara – förmånen att vara omgiven av en stor familj och många fina släktingar. Juldagarna är ett maraton i umgänge, lekar, dans, mat och trevligheter. En lyx jag inte tar för given.

Men det är också förväntningar som ska infrias. Barn som skriker i högan sky och mängder av småprat om ditten och datten. Och jag. Jag är faktiskt lite av en eremit. Jag har ett enormt behov av tystnad. Av ensamhet. Så jag andas in, och så håller jag andan mitt i trivsamheten och njuter liksom av allt samtidigt som jag blir yr i huvudet.

Ibland tar jag mig ut ur virvlarna en stund. Ligger kvar lite onödigt länge hos ett barn som ska sövas eller erbjuder mig att slå in alla paketen medan andra har rimstuga. Jag ger mig själv lite andrum.

Då märker jag att jag inte är ensam. Om jag smyger upp telefonen där i mörkret vid barnsängen så dyker det upp fler. Vänner som smugit bort från allt larm en stund och lojt skrollar genom flödet. Andra vänner som har gjort precis tvärtom, som försökt döva sin egen bottenlösa tystnad med att smygkika in i andras välordnade julkaos via sociala medier. Som drömmer sig bort till de där bilderna med granen och dansen och klapparna.

Låt oss mötas där i jul. Vi som behöver det en stund. Låt oss hålla varandra i handen medan vi pausar. Låt oss undvika att hantera våra flöden som perfekta skyltfönster där vi vinkar till varandra genom glaset.

Låt oss säga ”hej” istället. Fråga kort hur det är. Ge varandra den välbehövda virtuella klappen på ryggen. Säga det ”god jul” som inte blir sagt i någons tystnad. Yppa ett kort ”jag tänker på dig” till den som är fysiskt för långt bort.

Julen kan vara den vackraste av högtider. Och en helg av bottenlös ensamhet. En ensamhet som så lätt förstärks av känslan om alla andras gemenskap. Tänk om vi kunde hjälpa varandra?

Låt våra konton på sociala medier den här julen fyllas av inkludering, värme som inte stänger ute och budet om den gladaste nyheten av alla.

Låt den som tar en paus från sin tystnad eller­ sitt slammer få känna sig med för en stund. Så möts vi ordentligt sen igen, på andra sidan utandningen. 

Annons
Annons
Annons
Annons