Inte riskfritt att bli ett med Ordet

Det är riskabelt att umgås alltför­ intimt med Ordet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

På åtminstone två ställen i Bibeln är det någon som äter Bibeln­. Profeten Hesekiel (Hes 3:3) får detta som ett av många märkliga uppdrag av Herren. Och så är det evangelisten Johannes. Båda noterar att Ordet smakar gott, men Johannes får sedan ont i magen (Upp 10:9-10). Det säger oss vad vi redan vet: att Ordet är närande men inte alltid lättsmält.

Det är riskabelt att umgås alltför intimt med Ordet. Om man nöjer sig med att ta ett litet sniff då och då så kommer den lilla sniffen antagligen aldrig att ge matsmältningsproblem. Man kan dofta på dubbla kärleksbudet, den pittoreska julberättelsen eller någon av de många historier om Jesus som passar till flanellografen, hur han möter Sackaios, till exempel.

Men att äta Ordet, att göra sig beroende av, till ett med Ordet – det är något annat. Att låta Ordet ta sådan plats i ens liv är på sätt och vis att hamna i sällskap med tyngre droger – jämfört med det ofarliga luktsaltet. Hör bara: ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar” (Hebr 4:12). Med andra ord: mindfulness – släng dig i väggen!

Det är inte alls säkert att vi är sugna på den sortens sanning, den sortens kärlek. Och, som Johannes noterar, det var inte Jesu tidiga lärjungar heller: ”Det är outhärdligt, det han säger” (Joh 6:60).

Inte bara hedningarna tycker­ att hans anspråk är magstarka. Också de som förundrat tagit del av den mäktiga måltid Jesus tillredde av endast fem kornbröd och två fiskar börjar skruva på sig när Jesus kommer igång och börjar förklara vad ”brödet från himlen” egentligen är för något.

Kan man klandra dem? Skulle man inte själv reagerat vid orden ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet”? (Joh 6:53)

Det är bevisligen inte bara i vår egen upplysta tid som kyrkan är fylld (i den mån den är fylld) av andliga vegetarianer. De vill gärna sniffa på godhet och rättfärdighet men förbehåller sig rätten att skippa blodet. De vill inte att någon går i döden för dem, utgjuter sitt blod; kan man tänka sig något mer vulgärt och makabert? Men det går nog inte att få Jesus som en teologisk variant av ”oumpfh”­ – den där köttliknande massan som på kemisk väg tillretts helt utan att någon levande varelse kommit till skada. Ordet, det Levande Ordet, är levande just för att Jesus gav sitt liv, på riktigt.

I den sämsta moderna teologin framstår Gud just som oumpfh­ – en önskedröm om att en opersonlig, anemisk och, för all del, humanistiskt oantastlig ”nådens/­livets/kärlekens Gud” ska fungera lika bra som traditionens Jesus, Herren. Jag gissar att den gamla gospelsångens enkla påstående stämmer bättre överens med verkligheten: ”there is power in the blood”.

bibellärare på Helsjöns folkhögskola

Annons
Annons
Historiedokument: Jakob Byström
Dokument
Annons
Annons