Joakim Hagerius: Ny minister ska bota ensamheten

Men bara vänskap kan bota ensamhet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Hos alldeles för många människor är ensamhet den sorgsna verkligheten i det moderna samhället, säger Theresa May. Därför har Storbritanniens premiärminister utsett en ny post i sin ministär: ensamhetsminister – med ansvar att bekämpa ensamhet. En strategi ska presenteras senare i vår. Detta är högintressant. Hur ser en nationell strategi ut för att bekämpa ensamhet?

Att vara ensam är inte samma sak som att vara socialt isolerad. Det finns människor som lever ett eremitliknande liv och som inte uppvisar några symptom som behöver bekämpas. Det finns människor som lever i äktenskap och som ändå lider av ensamhet.

Den oönskade ensamheten kan uppstå oavsett ålder och livssituation. Att leva i studentkorridor som ung vuxen är inget givet skydd, liksom att leva som senior änkeman i en lägenhet inte är ett givet problem. Men att bo ensam ökar riskexponeringen.

John T Cacioppo, professor i psykologi vid University of Chicago, forskar sedan 1990-talet på ensamhet. Han menar att ensamhet är en signal likt törst, hunger och smärta. Att förneka att du känner dig ensam är därför lika orimligt som att förneka att du känner hunger, säger han. Också kroppen påverkas när ensamheten blir kronisk. Stresshormonerna ökar, immunförsvaret försvagas och blodtrycket höjs. En annan rapport menar att ensamhet är farligare än att röka 15 cigaretter om dagen.

I England finns flera civilsamhällesinitiativ riktat mot äldre och ensamhet som till exempel ett telefonväkteri dit man kan ringa för att samtala med någon. En utvärdering av verksamheten visar, trots att många använder tjänsten, att den bestående effekten av samtalen är begränsad. Samtalen lindrar tillfälligt ensamhet, ungefär som panodil kan lindra tillfällig smärta och värk. Det gör inte värktabletter oviktiga, men för att bekämpa kronisk ensamhet behövs mer. Man behöver komma åt orsaken.

I egna förberedelser, för det som senare skulle komma att bli ett omfattande arbete med ensamkommande flyktingbarn, ställdes frågan hur Göteborgs räddningsmission bäst kunde bidra. I ett möte beskrevs i positiva ord hur en lokal förening hade organiserat sig så att det kom volontärer på besök varje onsdag. Initiativet var uppskattat, men efter ett tag uppstod ett skav. Ingen av volontärerna hörde av sig mellan onsdagarna och ungdomarna upplevde sig som en aktivitet eller ett projekt. Det låter så självklart. Ingen människa vill reduceras till en veckoaktivitet. Det ungdomarna behöver är en vän. Någon som ibland skickar ett uppmuntrande sms när man inte ses.

Att ensamhet som samhällssymptom uppmärksammas genom en (engelsk) ministerpost är bra. Men för att bekämpa kronisk ensamhet är det inte nog att tillfälligt lindra smärta och värk. Bara vänskap kan bota ensamhet. Ensamhetsministern kommer behöva alla vänner hon kan få för att lyckas med uppdraget.

Annons
Annons
Billy Graham 1918-2018
Annons
Annons