Joakim Hagerius: Vad skulle Dag Hammarskjöld ha gjort?

Det är väldigt enkelt att avgå från Svenska Akademien, det är inte lika enkelt att stanna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

På långfredagen öppnades Dag Hammarskjölds Backåkra efter år av renovering. I den fyrlängade skånegården berättas om den ovanlige svenske tjänstemannen som dog mitt i ett uppdrag som internationell fredsmäklare. Till Backåkra reser man inte primärt för museet, utan för platsen, beläget i Hagestads naturreservat med utsikt över vida ängar, gles tallskog och havet bortom eviga sanddynor. Man kommer till Backåkra för att få fatt i andan. Att öppningen var förlagt till just långfredagen, verkar därför som en tanke.

I dag är det årsdagen av Hammarskjölds inträdestal som generalsekreterare i FN. I sitt jungfrutal deklarerar han att ”I min officiella egenskap bör privatmannen träda tillbaka och den internationella tjänstemannen inta hans plats.” Det ovanliga i hans deklaration, sett till vår tid, är att han så helt och fullt går in i uppgiften att tjäna mänskligheten, utan att bekymra sig över hur privatpersonen framställs. Saken är större än den egna personen.

Året innan han blev FN:s generalsekreterare, inträdde Hammarskjöld i Svenska Akademien; han övertog stol nummer 17 från sin far. Man kan anta att det är tjänstemannen Hammarskjöld som sätter sig på stolen. Naturligtvis i kraft av kvalifikationer och bildning, liksom kunskap om språk, litteratur och konst. Han har en författarådra, med också en förmåga att hålla isär person och roll. Som tjänsteman i institutionens tjänst värnar han oberoendet, på ett sätt som en privatperson aldrig kan göra. Och jag förmodar att det är just kombinationen av personliga kvalifikationer, jämte förmågan att ställa sig bredvid sin egen person, som rättfärdigar en institution med livslångt medlemskap. Utan denna förmåga till distinktion blir det snabbt kletigt.

Vad hade Dag sagt till Akademien som nu genomlever en ytterst turbulent tid, med flera avhopp, inre konflikter och skadliga jävsförhållanden?

Kanske finns en antydan i hans mest berömda tal i FN:s generalförsamling. Talet var ett svar på Sovjets aggressiva utspel om att generalsekreterarposten borde avskaffas, eftersom den beskylldes vara ett verktyg för USA:s imperialism. Hammarskjöld hamnar i centrum av kalla krigets, ansatt från både öst och väst, men han tänker förbli på sin post, mandatperioden ut, som organisationens tjänare. Efter att ha blivit avbruten av dånande applåder i generalförsamlingen, tar han ny sats: ”Det är väldigt enkelt att avgå, det är inte lika enkelt att stanna. Det är väldigt lätt att böja sig för stormakternas önskemål, det är en annan sak att göra motstånd.”

För att förstå vad Hammarskjöld säger räcker det inte att enbart lyfta fram den oberoende tjänstemannen. Den private Dag, han som färgar ämbetet, förstår man bäst i ljuset av långfredagen och påskdagen. I hans strävan att låta Kristus bli livet i hans liv.

Annons
Skogsbränderna
Annons