Jonas Helgesson: Där nåden skiner klarast

Vi tror att om vi bara skulle få alla våra ”om” så skulle livet bli fantastiskt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Många frågar mig vad jag skulle ha gjort om jag inte hade varit CP-skadad. Då kanske jag kontrar med: Vad skulle du gjort om du var CP-skadad? Sedan brukar det bli ett intressant samtal.

Det ska såklart inte förstås som att jag är en bitter kille eller som att jag har gett upp hoppet om utveckling och framgång. Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig längtar efter en kropp som är lite mer flexibel på att öppna mjölkpaket, och jag drömmer intensivt om att någon gång åka snowboard (det är drömmar som inte riktigt har uppfyllts än), men faktum är att jag har slutat vakna på morgonen och tänka: ”Nej, en dag till som CP-skadad ... Usch, jag lägger mig igen.”I stället utmanar jag mig själv att säga: ”Yes, jag får leva en dag till!”

Om jag var smartare, om jag var smalare, om jag var friskare, om jag fick skrapa Triss-lott i tv – då skulle tillvaron lysa starkare, inbillar vi oss. Vi tror att om vi bara skulle få alla våra ”om” så skulle livet bli fantastiskt.

Ett annat populärt sätt att handskas med sina ofullkomligheter är att måla upp ett ultimat ”sedan”. Sedan när jag gifter mig, sedan när jag skaffar barn, sedan när jag blir gammal nog att frimodigt gå ut med att jag gillar dansbandsmusik – då kommer det verkliga livet ringa på dörren.

Det är krävande att trivas med det som uppfattas som halvbra. Det är så lätt att gå vilse i varför-frågornas djungel. Varför fick jag ett handikapp? Men ärligt talat, ju mer jag ställer vissa varför-frågor, desto längre in i den existensiella återvändsgränden hamnar jag. Ibland finns det inga vettiga svar på vettiga frågor.

Det är inte rättvist att leva. Det är nåd. Vad gjorde jag egentligen för att födas? Den något bisarra sanningen är att mina föräldrar gick i tillväxttankar, och är här jag, 34 år senare.

Av alla begrepp i den kristna tron så är det nåden som börjar skina klarast för mig. Nåd är att gå vilse men ändå hamna rätt till slut. Nåd är att min ofullkomlighet på något förunderligt sätt sugs upp av Guds fullkomlighet. Nåd är att se både det goda och det svåra jag är med om som lika betydelsefulla pusselbitar i livets tavla. Jag tror att Guds kärlek ibland går ut på att blotta oss människor på påhittade tryggheter som vi så lätt bygger våra liv på. Tron handlar ytterst sett inte om vad jag kan få – utan vem jag kan få. Hos Gud är jag mer älskad än CP-skadad.

Så för att svara på frågan: Om jag skulle bli av med min CP-skada skulle jag nog njuta av att åka snowboard en vecka. Sedan skulle allt vara som vanligt igen ...

Annons
Annons