Jonas Helgesson: Egoutmaning

Som troende tror jag Guds nåd är i centrum av allt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Tänk om jag kunde göra fler saker än vad jag behöver. Låt mig förklara. Behöver jag vara snäll mot grannen? Nej. Finns det en överfallande risk att hamna i fängelse om jag inte vattnar hans äppelträd när han är bortrest? Nej. Men, håll i er nu, tänk om jag vattnar hans äppelträd ändå. Jag vet, en svindlande tanke. För vissa på gränsen till ett brott. ”Va, gick han in på grannens tomt och vattnade, utan att säga till först ... han har ju tappat hela sitt förstånd ...” 

Alltid när jag ser en uppgiven bilist vid vägkanten som har fått punktering tänker jag: Nästa gång, då ska jag stanna. Men inte nu. Och så intalar jag mig själv: Jag behöver ju inte stanna. Och jag är ju oteknisk. Vem är jag som tror jag kan hjälpa ...

Kanske vi ska erkänna att det råder en rätt snål attityd i Sverige. Vi ser hjälp som ett misslyckande och att hjälpa som ett påträngande. Livsstilen innehåller inte mycket mer än mig, mitt och mina. På frågan ”Hur är det?” svarar vi med ett snabbt ”bra”, och när någon faktisk börjar dra upp sina problem så blir vi obekväma. Distans är vår livsluft. Vårt eget är vår drog.

Kanske ska vi, i vårt hyperindividualistiska samhälle ställa oss frågan: Vill vi ha det så här? Jag tror ett samhälle tappar sin glans när människor krymper till sig själva. Förödelse är i pipeline. Både på individnivå och samhällsnivå. Lycka till med äktenskapet eller med att städa huset med en sån attityd. Lycka till med att skapa ett samhälle där alla känner sig inkluderande med själviskheten som måttstock.

Ja, kalla mig idealist, men jag tror på förändring. Som troende tror jag Guds nåd är i centrum av allt. Jag har fått förlåtelse och en ny chans. Jag har fått hopp. Jag är älskad. Tänk om jag kunde ge något av det vidare till min omgivning. Inte för att jag behöver. Men för att jag kan. Inte för att jag måste. Men för att jag vill. Vi visar Guds kärlek när vi älskar våra medmänniskor. Vi visar Guds hopp när vi tror på andra. Vi visar Guds barmhärtighet när vi visar barmhärtighet med dem som inte är som oss.

Jag vill ge mig själv några utmaningar. För det första: Att se egoism som något som vill mitt sämsta. Egoism vill få mig att tro att allt kretsar kring mig och det som inte gör det är ingenting värt. 

För det andra: Att älska mer än att tycka. Jag kan inte riktigt se mig själv på dödsbädden önska att jag hade twittrat mer om folk. Däremot kommer jag nog önska att jag i större utsträckning skulle finnas där för människor i min närhet. 

Och för det tredje: Börja i det lilla. Ibland kan jag tänka att om jag inte kan förändra världen är det ingen idé. Men faktum är att jag kanske kan förändra hela världen – för någon ... 

Annons
Annons