Jonas Helgesson: Facebook har blivit en drog

Trodde jag skulle bli en ny människa när jag nådde 5 000 vänner.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Hej, jag heter Jonas och är Facebookberoende. 

Det började som det brukar. Oskyldigt. Några gånger i bland. Jag skrev att jag åt pannkakor. Inget mer. Inga superlativ alls. Inga versaler. Så småningom skrev jag att jag åt goda pannkakor. Okej, i verkligheten kanske de inte var så himla goda men godare än dem jag åt i Sälen någon gång på 1990-talet i all fall. Sedan skrev jag att jag åt extremt goda pannkakor. Luftiga. Spröda. Mormors recept. Till slut skrev jag att jag åt de bästa asfeta pannkakorna som någon någonsin ätit i hela universum.

Men jag kunde inte sluta. Jag börja skryta. Inte rakt ut. Absolut inte. Skulle aldrig falla mig in. Jag är ju troende, jag kan bibelställena där det står att man inte ska berömma sig själv men hur kan det vara fel att bara redogöra för vad jag gör? Mitt jobb gifter sig så bra med Facebook. Alltså, rent sakligt, jag talade ju för 2 500. Det är inget jag kan hjälpa. Det var fantastiskt, det skulle du också tycka. Och att jag tog en bild på det, och la upp, är det olagligt eller? 

Oroligt satt jag efter varje motivationscitat jag la ut och blev lycklig och olycklig beroende på hur många gilla-markeringar jag fick. Va, bara åtta som gillar ”Stor är den som tänker mer på andra än på sig själv”. Det är ju ett enormt bra citat. Jag har till och med kommit på det själv. Det är värt minst att åtminstone 50 delar det vidare. Tar också gärna emot en kommentar som är: Du är fantastisk!

Jag måste ändra mig. Det vet jag i dag. Egot gör för bra karriär. En existens som är beroende av ständig beundran har visat sitt fula tryne. Skrollandet har blivit en ångestladdad livsuppgift utan mål och mening. Facebook har skapat en självupphöjande motorväg där jag kör allt snabbare. Glappet mellan det jag skriver och verkligheten växer och växer. Någon gång när mitt beroende var som störst sa min fru till mig: ”Kan du inte vara lite mer som du är på Facebook ... Där verkar du vara så lycklig och intelligent ... ”

Några tycker nog att jag jagar mygg med hagelbössa. Facebook är ett enkelt sätt att hitta nya vänner. Perfekt för att göra reklam gör sin gospelkonsert eller sitt barnkalas. För att inte nämna hur roligt det är att skicka digitala teddybjörnar till varann.

Absolut, för majoriteten är Facebook bara kul förströelse. Men för några andra är Facebook något annat. En bekräftelsedrog. Ett socialt knark. På riktigt trodde jag att jag skulle bli en ny människa när jag nådde 5 000 vänner. 

Jag får nog ta det lite lugnt med facebookandet. Ska försöka hitta ett annat sätt att tillfredställa mitt bekräftelsebehov. Det där Instagram, är det bra eller..?

Annons
Annons