Jonas Helgesson: Medkänslan som försvann

Jag känner avsmak. Har Sverige tappat sitt hjärta?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Förra veckan kunde man både läsa i tidningar och höra på radio om uppståndelsen kring ett LSS-boende (en bostad som är anpassad för personer med olika funktionsnedsättningar) som planeras vid ett villaområde i Södertälje.

Först ska det ju sägas att medier självklart tar chansen att gotta sig i ett fåtal människors till synes helt korkade åsikter – men hur som helst var det ytterst beklämmande att läsa protestbreven som det planerade LSS-boendets blivande grannar har skrivit.

Där kunde man exempelvis lära sig att autistiska personer är extremt våldsamma, att de är en fara för barn, att de kan kidnappa folk och till och med mörda dem om det vill sig illa. De bör absolut få boende, dock inte just i det här villaområdet.

Det framkommer också hur ofantligt olyckliga villaområdet-människorna kommer att bli om bygget genomförs. Deras drömmar om det goda, trygga, livet krossas i samma stund som de här konstiga människorna flyttar in.

De här protesterna är inte är unika – varhelst det planeras ett LSS-boende i Sverige börjar samma märkliga sidor synas bland de blivande grannarna.

Olikheter utmanar. De ifrågasätter det vi känner oss hemma i. De krigar mot vår trygghet.

Vi har lärt oss att hemska människor ser vi på Aktuellt, konstiga människor ser vi på YouTube, dumma människor följer man på Twitter. Själva sitter vi hemma i våra Ikea-soffor och dricker te och är alldeles normala.

Begreppet ”Not in my backyard” passar väldigt bra in på vår tidsanda. Klart att jag stöder fattiga barn genom Unicef, bara inte jag behöver vara nära fattiga barn. Klart att jag ger en slant till uteliggaren utanför Konsum, bara han eller hon inte ber om en säng att vila på. Klart att människor som har flytt krig och elände ska få uppehållstillstånd, bara inte i min kommun. Klart att jag tycker att alla människor har lika värde, trots funktionshinder, bara de inte flyttar in på min gata ...

Nej, jag menar inte att alla med autism är perfekta människor. Det kan både vara annorlunda och utmanade att ha vänner med sådana diagnoser.

Och det är inte heller givet vad som kännetecknar en god människa alla stunder. Jag vet hur jag själv tänker ibland. Jag bor i ett städat villaområde. Och jag trivs. Kanske trivs jag för bra. Trygghet som gud. Det normala som norm.

Jag känner avsmak. Har Sverige tappat sitt hjärta? På 1950-talet var vi kända för vår humana pondus, i hela världen, även om det absolut fanns utmaningar då också.

Medkänslan som något att vara stolt över är borta. Nu är vi kända för att vara ett av de mest över-individualistiska länderna i världen. Något har gått så fel!

Ett vanligt samhälle ska vara fullt av ovanliga människor. Där alla är olika bor livet!

Nyhemsveckan
Annons
Annons