Kerstin Klason: En Prideparad räcker inte

Överallt i vår värld förföljs, dödas och kränks människor.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Förra veckan var det Pride här i Stockholm med sedvanlig medieuppmärksamhet. Så det lämnar jag därhän.

Däremot tycker jag att veckan ger anledning att reflektera lite extra runt ett par begrepp som dominerar retorik, samtal, debatter och proklamationer kring Pride, nämligen människors lika värde och, som en följd, lika – och ibland krav på exakt samma – rättigheter för alla.

I frågan om människors värde tror jag det är lätt att vara tämligen överens. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter beskriver det som ”ett inneboende värde hos alla mänskliga varelser”, men nämner inget om varifrån detta ”inneboende” värde kommer.

Som kristen tänker jag mig det som en gudagiven stämpel på mitt liv: Rör henne inte, hon är min!

Visserligen kan det vara svårtuggat att inse att Moder Teresa har exakt samma värde som Hitler, att en terrorist är lika mycket värd som sina offer, men det inneboende människovärdet förblir konstant och opåverkbart, oavsett livsstil, handlingar och åsikter.

Därmed inte sagt att det inte behöver försvaras. Det krävs oss av oss, i handling och i tanke alla veckor.

Närmar vi oss den andra delen, nämligen frågan om allas lika rättigheter blir det lite mer komplicerat. Visserligen är det lätt, åtminstone för oss i vår kultursfär, att skriva under på dem, så som de listas och förklaras i nämnda FN-deklaration.

Svårare blir det när de, i alltmer högljudda tonlägen, tolkas som allas rätt att alltid hävda sina individuella rättigheter. För – handen på hjärtat – vill vi ha gränslösa rättigheter? Går det att samexistera då? Om inte: Vem ska sätta de nödvändiga gränserna för individers och gruppers krav på frihet och rätt? Vem ska ha tolkningsföreträde när den enes krav på rätt krockar med en annans med motsatta krav.

Detta är frågor som, åtminstone jag, har svårt att se några enkla svar på. Därför är det viktigt med ständiga samtal och tankeutbyte när det kommer till mellanmänskliga relationer.

Och, oavsett vad man tänker om Pride i övrigt, tycker jag det är svårt att invända mot att dessa ämnen lyfts där.

Men jag skulle gärna se en bredare plattform där flera utsatta grupper får ta plats och nås av medias riktade strålkastarljus. För de finns ju. Överallt i vår värld förföljs, dödas och kränks människor, inte bara på grund av sexuell läggning, utan också för sin tro, etnicitet med mera.

Funktionshindrade göms undan på många håll, och här hemma får de ibland slåss mot väderkvarnar för det som vi andra tar för självklart. Bara som exempel.

Därför är det viktigt att bevisa vår tro på människans inneboende värde. Ibland framställs det som om deltagande i en prideparad, med sitt fokus på hbtq-frågor, är det enda sättet att bli trovärdig. Så är det förstås inte. Frågan är mycket större och vi behöver hitta många fler uttrycksformer för detta.

Kerstin Klason, frilansskribent och redaktör, Bibeln idag.

Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons