Levande men tvekande tro

Många i Sverige tror men med dåligt självförtroende.

Krönikor

Förra veckan var det tre år sedan jag skrev en ledartext med rubriken ”Till Lasse Åberg, Petra Mede och andra tvekande”. Det var min första jul- och nyårshelg som ledarskribent på Dagen och som så ofta i samband med en storhelg var det nyhetstorka, det mesta i omvärlden hade gått ner på sparlåga.

Så i brist på annat skrev jag en reflekterande text utifrån Petra Medes insats som julvärd i SVT och som välkomsttalare i en tv-gudstjänst från Allhelgonakyrkan i Stockholm, samt Lasse Åbergs vinterprat i P1.

Och det bara exploderade, med mina mått mätt.

Texten spreds som en löpeld på såväl Twitter som Facebook och mailkorgen fylldes av tacksamma rader från berörda läsare. Jag minns att jag var helt häpen, oförberedd på den formen av reaktion. Att avvika från den ordinarie skrivformen väcker förvisso ofta lite respons, så möjligen trodde jag att mitt val att rikta mig direkt till Mede och Åberg – ledartexten skrevs alltså i du-form – skulle föranleda viss uppmärksamhet, både av dem som gillade och dem som ogillade det (nya och annorlunda grepp landar ju som bekant olika hos olika människor).

Men det var inte formen som föranledde reaktionerna, det var innehållet och kanske framförallt tonen. Lasse Åberg och Petra Mede ursäktade sig när de närmade sig tron i sina olika sammanhang men kommunicerade båda såväl hopp som tro på kristen grund i jul- och nyårshelgen.

Så jag skrev och uppmuntrade dem, tackade för deras ärlighet, önskade lycka till på fortsatta vandringen och inkluderade slutligen ”alla andra som litegrann tvekar, som inte slår sig för bröstet när det talas om gudstro”.

Det verkade beröra och engagera i mängd, massor av människor tycktes uppskatta den uppmuntrande tonen och därtill kände sig kanske därtill även träffade personligen. Jag minns det som några fascinerande dagar.

Så när Facebook förra veckan påminde mig om att det var tre år sedan den där ledartexten publicerades så delade jag den på nytt, snabbt och lätt. Och så drog allt igång igen - nya mail i inkorgen och en rad delningar i sociala medier som ledde till att många människor klickade och läste, så många att den gamla texten toppade ”Mest lästa”-listan på dagen.se i långt över ett dygn.

Denna gång var jag än mer häpen och förvånad.

Men det är väl dags att sluta vara det, antar jag. Bättre att dra enkla och raka slutsatser, och i synnerhet denna: De tvekande troende är många i Sverige. Somliga finns i kyrkbänkarna, många andra inte men gemensamt har de en tro - eller i alla fall en väldigt tydlig längtan efter en sådan - utan större självförtroende. Men när de upplever sig sedda och bekräftade, då märks och hörs de, då växer de.

Den gruppen borde tilltalas betydligt oftare än vart tredje år.

Läs mer: Till Lasse Åberg, Petra Mede och andra tvekande

Läs fler texter av Carl-Henric Jaktlund

Annons
Annons
Annons
Annons