Magnus Malm: Döm inte varandra när vi har olika uppfattningar

Om jag inte får säga det jag har på hjärtat ... har jag till slut inget att säga.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Eboo Patel är en ung amerikansk muslim som medverkar som krönikör i den kristna tidningen Sojourners (tillsammans med bland andra Lynn Hybels från Willow Creek). Utifrån sitt arbete med att försöka få olika religiösa grupper att prata med varandra, skrev han för en tid sedan:

”Jag talar på ungefär 25 olika colleges varje år, vilket ger mig en förstaplatsbiljett till senaste trenderna i identitetspolitik. En av de saker som slagit mig är att när folk säger att de är engagerade i ’mångfaldsarbete’ så menar de ofta att de jobbar hårt med att mobilisera sin egen identitetsgrupp för att driva den godkända linjen. Den huvudsakliga roll de tilldelar den andra sidan är att bli besegrad.”

Att detta är ett problem och inte en lösning framgår av Patels kommentar: ”Men den verkliga utmaningen med att leva i en pluralistisk demokrati ligger inte i att förhålla sig till de skillnader vi gillar. Utmaningen är att arbeta med de skillnader vi inte gillar.”

I vårt fall tillkommer den svenska konsensuskulturen, som förstärker nervositeten om det skulle visa sig att det någonstans i vår grupp/församling/samfund finns någon som har en avvikande uppfattning i en fråga vi betraktar som viktig.

För vi är ju alla egentligen överens ... innerst inne ... visst är vi det?

Eh... nej, det är vi inte.

Detta pinsamma faktum kan då bemötas med två olika strategier. Det ena är att vi med lämpliga och pedagogiska metoder försöker övertyga de människor som har olämpliga uppfattningar. ”Det goda samtalet” är en formulering som vissa grupper av någon anledning får obehagliga känslor inför.

Märkligt, eftersom vi ju bara försöker hjälpa dem att se hur fel de har och hur de kan bli lika upplysta som vi.

Den andra strategin är att relativisera alla uppfattningar så att det inte längre finns någon sanning och därför inte är meningsfullt att försöka övertyga någon om något. Alla har rätt att ha vilken åsikt som helst och ingen kan göra anspråk på att ha mer rätt än någon annan.

Kvar blir, med den danske författaren Carsten Jensens uttryck, ”den lugna enighet som blir allt svårare att skilja från resignation”.

Depression beskrivs ibland psykologiskt som en frusen sorg eller en frusen vrede. När en människa inte får uttrycka vad hon känner utan tystas ner, då försvinner inte hennes känslor. De lägger sig i själens källarutrymmen som en tyst påminnelse, som ju längre tiden går tenderar att förlama hennes livsglädje och kreativitet.

Hur mycket av intetsägande predikningar, utbrända församlingsarbetare och glest befolkade gudstjänster är en frukt av denna ”toleransens repression”? Om jag inte får säga det jag har på hjärtat ... har jag till slut inget att säga.

Paulus skriver i Romarbrevets kapitel 14 och 15 om konflikten som hotade att splittra församlingen. Den handlade bland annat om olika syn på vad man som kristen får äta och hur man ska se på olika helgdagar. Hans resonemang uttrycker just den omsorg om hela gemenskapen som Eboo Patel efterlyser.

Två grundprinciper: 1) Döm inte varann för olika uppfattningar, vi har fullt upp av att ta ansvar för vårt eget liv inför Gud. 2) Fokusera på det som stärker relationerna och bygger upp gemenskapen.

Annons
Annons
Annons
Annons