Magnus Malm: Rädslan gör oss dumma och lättlurade

I dag hämtar politiska och religiösa rörelser över hela världen sitt bränsle i rädslan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det finns ett gammalt uttryck för hur vi upplever rädsla. Att bli vettskrämd. Skrämd från vettet. Rädslan gör oss dumma och lättlurade.

I dag hämtar politiska och religiösa rörelser över hela världen sitt bränsle i rädslan. Rädslan för Den Stora Konspirationen, att ”de andra” ska ta över. Rädslan för att förlora den egna kulturen, identiteten, jobbet, tryggheten, friheten, tron. Och eftersom det är rädslan som driver dessa rörelser lyckas man konsekvent komma på de sämsta tänkbara lösningarna på våra problem vilket har samma effekt som att försöka släcka en brand med bensin.

En mörkrädd människa kommer troligen att uppfatta den där enbusken vid motionsspåret som en potentiell angripare­ i dunklet, vända tvärt och springa åt andra hållet. Rädslan följer två ilsket blinkande röda lampor:

1. Nu är det farligt läge.

2. Allt handlar om att överleva.

Det leder till en rad förödande konsekvenser, inte minst när vi släpper in rädslan i kyrkan:

Tänkandet blockeras. Vi har inte tid för fakta och efter­tanke. Nu är det ryggmärgsreflexen som styr.

Synfältet krymper. Eftersom allt handlar om att överleva, mörkas alla andra perspektiv än den snabbaste och enklaste utvägen.

Diaologen upphör. När vi är rädda slutar vi lyssna på andra­ röster. Det enda vi hör är vårt eget dunkande hjärta och rädslans monotona oneliners.

Urskillningen förvirras. Eftersom vi förlorar både det större synfältet och förmågan att tänka efter, kan vi inte längre jämföra olika faror. Vi blir rädda för fel sak medan det verkligt farliga passerar obemärkt.

Kreativiteten stängs av. Eftersom all energi riktas in på att överleva, har vi varken tid, lust eller kraft att skapa något nytt. Allt går ut på att bevara och försvara det gamla. Då ser vi inte heller vad som är värt att bevara – och vad som inte är det.

Om vi lägger dessa punkter som ett raster över olika kyrkliga fenomen, kanske fiendens verkliga ansikte framträder något tydligare. Under kärnvapenkapprustningen på 1900-­talet fanns det exempelvis kristna grupper som vägrade engage­ra sig i fredsrörelsen med motiveringen att nedrustningsmärket var ett uppochnedvänt kors. Man var alltså räddare för en knapp på rockkragen än för att Guds skapelse skulle brännas till aska.

I dag kan vi möta liknande reaktioner inför till exempel yoga och mindfulness som uppfattas som farliga hot mot evangeliet – samtidigt som konsumtionskulturen effektivt sekulariserar kyrkan utan nämnvärt motstånd.

Att läsa den tidiga kyrkans historia är en frisk fläkt i denna ängsliga instängdhet. Apostlagärningarna beskriver en rörel­se som utan rädsla bevarar sitt fokus: att förkunna Kristus. Med det ögonmärket bryter kyrkan ner kulturella och reli­giösa barriärer (Apg 10), känner igen Guds närvaro bland människor med annan tro (Apg 14:15–17), använder icke-kristna källor i ett kristet sammanhang (Apg 17:22–31), samarbetar­ med myndigheter som har helt andra lojaliteter än kyrkan (Apg 22:22–30, 23:12–35).

Läs tidigare krönikor av Magnus Malm:

Missnöjet i församlingarna gör det tungt att andas
Döm inte varandra när vi har olika uppfattningar

 

 

Annons
Annons
Upprop mot utvisningar
Annons
Annons