Owe Wikström: Vikten av att inte följa med sin tid

Var är de som säger det opassande, utan att snegla på vad det politiska el­ler andliga etablissemanget skall säga?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Vi har alla träffat dem någonstans: motståndets människor. På landet eller i en förort. Damerna med cykel från 1960-talet och plastkasse på pakethållaren. De sturiga herrarna med keps och röda ansikten och något för korta långbyxor. De sitter i karga kök eller bakom en öl och talar länge och klurigt. De ser varken på ”På spåret” eller läser Ekelöf. Deras åsikter är inte dränkta i samtidens svall.

Men vart tog alla sådana original vägen? Var träffar man nu personer som älskar en obskyr bok från fjär­ran decennier? Var är de som säger det opassande, utan att snegla på vad det politiska eller andliga etablissemanget skall säga?

Sannolikt är det nödvändigare än någonsin att inte följa med sin tid. Det behövs fler som är motvalls, vägrar att gå i takt.

Mänsklig integritet borde förbindas med vagabonden som ideal. Bara den som simmar mot strömmen kommer ju till källorna. Men i stället för egen- sinniga personligheter fulla av oberäknelighet ökar antalet uniforma individer – trots ständigt tal om individualism. Global likriktning håller på att utplåna all mänsklig olikhet. Tänkesättens och smakernas harmonisering är påtaglig: ett slags tillvarons tilltagande ”McDonaldisering”. Dessutom; ständigt invaderar världens larm människans smala uppmärksamhetsfält – pling you have a mail.

Därför vill jag påminna om essäisten Stefan Andhés ord: ”Vad som i första hand behövs är inte följsamhet utan eftertanke, ett kritiskt öga som söker sanning, en klar röst som vågar uttala den, särskilt om den är obekväm. Väsentligare än att träna sina muskler är att träna sitt trots /.../ Slutar vi vara trotsiga, då hamnar vi i den lydiga likgiltigheten som förgör allt.”

Orientalisten Edward Said skrev någonstans att behovet av outsiders ökar. Det måste finnas rum för personer som stör den etablerade elitens självupptagenheten. Den religiösa, akademiska eller politiska korrektheten kan vara helt förödande.

Said hävdade att intellektuella abdikerat från sin provokativa roll. Många försöker få sina läsare på gott humör i stället för att vara motvalls. Men det behövs ju inte bara brobyggare utan också sådana som tydliggör skillnader. Förenklingar finns det nog av. Därav ett allt större behov av reflekterad dilettantism.

Fler borde söka inrikta fokus på oväntade och hisnande perspektiv, skriva skenbart naivt. Visst, den som förökar sin insikt förökar nog sin plåga. Men sanningen är viktigare än att alltid må bra. Motströms kommer man till källor.

Annons
Annons
Utredning om religion
Annons
Annons