Raseriutbrott

Första söndagen i advent
Tema: Ett nådens år
Gamla testamentet: Sak 9:9-10
Epistel: Uppenbarelseboken 3:20-22
Evangelietext: Johannes evangelium 18:36-37
Psaltaren: Psalm 24

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor


Jesus är tillbaka i sin barndoms synagoga. Bokrullen med profeten Jesaja hämtas och rullas ut. Mot slutet finns ett populärt avsnitt som han läser. Det beskriver en person som Anden vilar över och som är sänd att frambära glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda, frihet för de förtryckta och ett nådens år från Herren. När han läst lämnar han ifrån sig rullen och sätter sig ner. Han bryter tystnaden och förklarar profetians uppfyllelse, i synagogan, där och då.

Han talade till ett folk som levt ockuperade och frihetsbeskurna av assyrierna, babylonierna, perserna, grekerna och för tillfället romarna, under 500 år. Alla i synagogan gillar vad Jesus säger, de prisar honom, häpnar över orden. De upplever alla att det låter ovanligt hoppfullt. Som om det faktiskt händer där och då. Ett historiskt ögonblick. Efterlängtat. Men kort därefter händer något märkligt. Stämningen ändras, och det går snabbt. Förundran och lovsång byts i raseri. Gruppen blir ursinnig och driver honom ur synagogan och ur staden till branten av ett berg.

Det händer när budskapet om ett nådens år från Herren blir förklarat av Jesus.


Han lägger ut budskapet från Jesaja genom två berättelser. Hur profeten Elia sänds av Gud till en hednisk änka och hennes son som saknar mat för att möta deras behov, samtidigt som Guds folk, de egna, också saknade mat. Och om Elisha som botade överbefälhavaren Naaman, som tjänstgjorde i fiendens armé, samtidigt som de spetälska bland det egna folket inte botades. Jesus inleder den förklarande undervisningen medvetet provocerande: "Jag försäkrar? behoven var stora hos oss, Guds folk" och ändå sände Gud profeterna till änkan och överbefälhavaren.

Det fanns olika idéer och föreställningar om hur Gud en gång skulle besegra fienden och befria sitt folk, men det fanns bland alla föreställningar ingen idé om att fienden eller "de andra" behövde betjänas. Israels Gud räddade fel personer. Det var det som skapade de starka känslorna i synagogan. Budskapet om ett nådens år är lika radikalt då som nu.


Trots att man handgripligen försökte sätta stopp för budskapet om ett nådens år från Herren, eller att åtminstone begränsa det till sin egen idé om vem det kunde tänkas gälla, så lever det vidare och fortfarande hörs budskapet i de flesta kyrkor denna söndag.

När man drivit Jesus till bergets brant beskrivs det som händer på ett enkelt och rättframt sätt: "Han gick rakt igenom folkhopen, och fortsatte sin väg."

Mina tankar går till FNs generalsekreterare Dag Hammarsköld. När generalförsamlingen samlades två dagar efter hans död reste sig delegaterna från mer än 100 medlemsstater från alla världsdelar för att uttrycka vad som berövats dem. Det lär ha pågått i nära 4 timmar. Det som återkom i beskrivningarna var varianter på temat: Han var alltid en vän och försvarare av de svagas rättigheter, av de små nationerna, de som fått den sämsta utgångspunkten.


Efter ett tag hittade man och sammanställde minnesanteckningar som han fört löpande. På en sida läser jag ur den personliga dagboken: "Han bröt ny väg - därför, endast därför att han hade modet att gå vidare utan att fråga om andra följde, eller ens förstod. Han hade intet behov av det skydd mot löjet som andra söka i ett delat ansvar, därför att han ägde en tro som avstod från bekräftelse."

Jesus som förkunnade ett nådens år från Herren, gick rakt igenom folkhopen, och fortsatte sin väg. Han har inspirerat många på sin väg. På söndag hör du honom igen, samma budskap.

Nyhemsveckan
Annons
Annons