Sluta aldrig att drömma

Äldre personer måste inte boa in sig i gamla minnen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det är mycket tjat om att leva i nuet. Och visst, jag fattar. Man ska uppskatta platsen där man befinner sig i tid och rum. Det har sina praktiska fördelar.

Men jag gillar också att leva i framtiden. Det vill säga drömma. Kom inte och säg att jag är för gammal för det. Det står till och med i Bibeln, att gamla män ska ha drömmar.

Äldre personer måste inte boa in sig i gamla minnen och stanna där för alltid. Goda minnen är förvisso en värdefull skatt att bära med sig och livserfarenheter kan bli till andras hjälp om vi förmedlar dem på rätt sätt. Men man får också leva i framtiden, hoppas och drömma.

Historien ger många exempel på hur människor i hög ålder inte bara drömt om en bättre värld, utan också gjort världen bättre med sina drömmar.

Ibland behöver jag påminnas om det, som här om dagen under en diskussion med ett barnbarn.

Ellen har nyss fyllt 12, och ibland vill jag som morfar att det inte ska gå fullt så fort. Barn är ju så gulliga när de är små, ni vet. Och plötsligt är de på väg att bli tonåringar utan att man fattar hur det gått till.

Jag råkade säga något om den saken. Ellen förklarade bestämt, att hon såg fram mot att bli äldre. Det fick gärna gå lite fortare.

”I din ålder är det roligt att bli äldre, men det är kanske inte lika kul när man passerat 70”, sa jag. Som har gjort det med god marginal.

Ellen, som nyss fått undervisning om källkritik i skolan (tack för det, säger jag bara), undrar var jag har fått det ifrån. ”Morfar, har du varit 75 någon gång i ditt liv?” undrade hon. Frågan var förstås retorisk, men pausen efter frågetecknet måste likväl fyllas. ”Nä, det har jag ju inte”, sa jag lite lamt. ”Men vill du inte veta hur det är att vara 75? Om du inte varit det så vet du ju inte. Det blir väl roligt att ta reda på det.”

Ja, vad säger man? Det ligger mycket i den argumentationen. Nyfikenhet på livet, lust att göra nya erfarenheter, drömmar om framtiden – varför skulle vi ge upp det? Någonsin?

Så nu har jag anmält mig till en universitetskurs i litteraturvetenskap för teologer. På distans. Den startar till hösten.

Om någon undrar varför jag ska läsa just det så är svaret, att jag aldrig har gjort det förut. Och att det intresserar mig. Och att jag vill veta hur det är. Och att gamla män (och kvinnor) ska ha drömmar.

Tack för lektionen, Ellen!

Annons
Annons
Annons
Annons