Tvättmaskinen får vänta

Nästa gång ställer jag väskorna innanför dörren.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det är några år sedan hustrun spände ögonen i mig och sa att vi MÅSTE läsa boken ”Kärlekens fem språk” av Gary Chapman, tillsammans. Den skulle visst vara väldigt bra för äktenskapet och för vårt sätt att kommunicera. Dessutom ville hon högläsa boken. Får väl erkänna att jag var måttligt intresserad av tanken. Tyckte nog att vi kommunicerade ganska bra - kommunikation är ju min hemmaplan - dessutom hade jag en förutfattad mening om amerikansk feelgood-litteratur. Men för fridens skull sa jag ”okej.” Till min stora förvåning blev både själva högläsandet och innehållet en välsignelse. Vi läste, skrattade, pratade, bröt och bände på vårt då omkring 25-åriga äktenskap.

Författaren drev tesen att varje människa har ett favoritspråk och att det i stort sett bara finns fem olika språk: Tid, bekräftande ord, gåvor, tjänster och fysisk beröring. Enkla, tydliga och universella språk. Det går liksom inte att skylla ifrån sig och säga att man inte kan tala de språken. Alla kan.

Det som överraskade oss var inte att vi hade olika favoritspråk. Det anade vi. Vi är ganska olika. Det som överraskade var att vi använde våra egna favoritspråk när vi ville visa varandra uppskattning. Ska man göra mig glad, ska man göra mig en tjänst. Helst ska man se vad jag önskar innan jag för det på tal och liksom läsa mina tankar. Beklagar, men så illa är det. Och det ska sägas redan nu att det hade min kära hustru blivit riktigt bra på efter alla år tillsammans.

Under högläsningen gick det sakta men säkert upp för mig att det var just det språket - tjänster - som jag använde när jag ville visa min kärlek till Louise. När jag till exempel kommit hem från en resa gick jag alltid rakt ut i tvättstugan, packade upp väskan och satte på en tvättmaskin. Det var mitt sätt att säga: ”Hej! Nu är jag hemma! Jag älskar dig!”

För många skulle säkert det uppskattas stort, men för min fru var det annorlunda. Hennes favoritspråk är tid och närvaro. Helst hade hon sett att jag ställt väskorna innanför dörren, satt mig ner, ätit en bit mat och frågat efter hennes berättelse. Gett tid och uppmärksamhet, i stället fick hon en tjänst.

Inte bara jag insåg att en förändring var nödvändig, det gjorde vi båda två. Kunskapen om vårt eget favoritspråk och den andres, betydelsen av själva språket och möjligheterna med olika språk, gav oss flera redskap som fördjupade relationen. Det blev också till stor hjälp för oss när barnen flyttade ut, vilket påverkade vårt äktenskap mer än vi trott. Den psykologiska navelsträngen är inte alls lika lätt att klippa som den fysiska. Jag tänker därför att om det är något jag ska öva mer på, är det olika språk. Inte bara mitt eget. Tvättmaskinen får vänta, nästa gång ställer jag väskorna innanför dörren.

Annons
Utfrågningarna av partiledarna
Annons