Utan fasta ingen fest

Advent och jul är något som ska praktiseras med magen

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

”Julen handlar egentligen inte om gran, skinka eller julklappar utan om Jesus.” Varje gång jag hör någon säga så suckar jag för mig själv. Hur tänker sig dessa människor att vi skall fira jul egentligen? Sitta i ett hörn och tänka på Jesus? Det låter som en ganska trist jul i mina öron.

En välvillig tolkning av dessa predikanter är naturligtvis att julen har ett djupare budskap än fläskkött och granbarr. De vill påminna oss om julens evangelium, inte avstå från julpynt och klappar. Men det finns en risk att vi går miste om julens budskap om vi inte ser sambandet mellan julevangeliet och godisätandet.

Inkarnationen, kärnan i julevangeliet, handlar om att Gud blev människa. Det finns ingen motsättning mellan det andliga och det materiella, varken före eller efter inkarnationen. Gud skapade världen och konstaterade ”detta är mycket gott”.

Samma Gud befallde Israel att tillbe honom genom materiella ting, broderier, metallföremål, rökelse och djuroffer. Det fanns olika offer, brännoffer (som brändes upp) och gemenskapsoffer (som åts upp genom en fest). Israel firade sin Gud genom olika fester, bön och mat sitter ihop. Hur inkarnationen fått kristna att påstå det motsatta är ett mysterium.

Kristna offrar inga djur (fast inte om du frågar julgrisen). Istället firar vi nattvard. När Jesus instiftade måltiden bad han oss att fira den till hans minne. Många tror att man bara firar nattvard till minne av hans död. Men han bad oss att minnas hela hans liv, även hans födelse. Därför samlas kristna till midnattsmässa under julnatten (mässa är ett annat ord för nattvard). Man firar att Gud steg ner för att festa tillsammans med oss. Men det är inte bara oblaten som bör ätas med andakt. En kola kan också förtäras i gemenskap med Gud.

Jag är övertygad om att Gud tycker om godis. Annars hade han inte sagt till sitt folk att han ville ge dem ett land som flödade av mjölk och honung. Därför är det okristligt att avstå från godis, i alla fall under julen. Det andliga står inte i motsats till det materiella. Däremot kan man missbruka både andlighet och materiella ting.

Advent är egentligen en fastemånad. Men marknaden har fått oss att fira jul redan i november. Utan pynt och mat blir det ingen fest. Men det kan gå till överdrift och bli ett missbruk. Och då förlorar julen sin glädje. När vi fastar sörjer vi det förlorade paradiset och ber om dess återkomst. När vi festar firar vi att paradiset redan är mitt ibland oss. (Matt 9:14-15) Guds rike är redan nu men ännu inte. Vi lever i ett mellanting.

Advent och jul är något som ska praktiseras med magen. Men marknaden har ingen susning om hur man äter en kola i gemenskap med vår Herre. Utan fasta ingen fest. En ask Paradis (eller Aladdin) blir en försmak av himlen om man först sörjt världens missbruk av jordens resurser.

Annons
Annons
Dagens människa
Annons
Annons