Vägröjaren går inte populismens ärenden

Vi lever själva i omskakande tider. Flyktingströmmar och folkvandringar. Brexit och Trump.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Lukas börjar sin text i klassisk stil med att beskriva de historiska händelserna. Dramatiskt tecknas världsläget, såväl det politiska som det religiösa.

Han redogör för vem som var imperiets kejsare, provinsernas ståthållare och landsfurstar, det judiska folkets överstepräster och andliga ledare.

Det var en politiskt omvälvande och andligt laddad tid som präglades av både förfall och uppror, uppgivenhet och förväntan. Någonstans i bakgrunden fanns en okänd ung man som Gud hade utvalt. Han hörde inte hemma i uppräkningen bland sin samtids stora och mäktiga.

Ändå hamnade hans namn, mot alla odds, på samma lista. Han var föga populistiskt i sitt budskap och allt annat än tillrättalagd i sin framtoning. Han var ingen politiker eller präst, men en profet.

Vi lever själva i omskakande tider. Flyktingströmmar och folkvandringar. Brexit och Trump. Världen håller andan och väntar. Längtar efter den rättvisa som tycks vara långt borta. Trängtar efter förändringar som verkar svåra att uppnå. I sådana tider är det lätt att falla för frestelsen att utnyttja läget för egen vinnings skull.

Att genom kraftfulla slogans och kvicka soundbytes mana till revolution och presentera kortsiktiga lösningar. Helt enkelt säga precis det folk vill höra.

Men profeten beger sig inte till maktens korridorer. Han söker inte de stora plattformarnas strålkastarljus. Det är historiens strålkastarljus som finner Johannes döparen. Själv drar han sig ut i öknen. De flesta andliga rörelser genom historien har startat med just ökenperioder. Gudsfolket började inte i löfteslandet som flöt av mjölk och honung, man hade färdats och formats i öknen.

När vi klagar på omgivningen, talar profetrösterna om personlig rannsakan och omvändelse. Medan vi väntar på välfärd och rättvisa i samhället, så manar profeterna till reflektion över de klyftor som präglar våra egna liv och de krokiga stigar vi själva färdas på.

En röst ropar i öknen. I stället för att samlas kring samtidens stora namn och begivenheter, ringlar köer av folkskaror ut i ödemarken. Guds ord hade kommit till Johannes och han förkunnade nu syndernas förlåtelse och manande till personlig omvändelse. Populistiska proselyter slår mynt av hopplösheten och krattar manegen för sig själva.

Men de sanna profeterna banar väg för Herren genom att påpeka att förändring börjar med att vi själva bär den frukt som hör till omvändelsen. Vi väntar hans ankomst. Då skall alla människor se Guds frälsning. Kom, Herre Jesus!

Annons
Annons
Dom mot sexåtalade fd kyrkochefen
Annons
Annons