Vår värld är schizofren

Djur ska behandlas väl! Men det ska väl också människor?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Hå, hå, ja, ja du schizofrena värld. Tv-nyheterna kastar över oss att flera landsting ”går på knäna”, behöver mer resurser, för att ta hand om de många flyktingarna. Allsköns prövningar och problem radas upp. Och så nästa tv-inslag. Vi får veta att allt fler kvinnor och män i Sverige låter operera och/eller spruta in botex i sina rumpor. Det är nämligen modernt med runda rumpor!

Nyheter i samma sändning, efter varandra. En sönderdelad värld, en känslomässig avflackning. Det är en schizofren värld. I den verkligheten lever vi.

Läs fler krönikor av Alf Svensson

Tv-bilderna forsar över oss från leriga, vidriga tältläger i vilka flyktingar tvingas leva sämre än Europas kreatur. Jag har själv varit med om att bestämma hur kreatur ska få fraktas i EU. Om samma bestämmelser skulle gälla för dem som flyr ur våldets, terrorns och dödens käftar hade dessa våra medmänniskor haft det bättre än vad de nu har. Djur ska behandlas väl! Men det ska väl också människor?

Vi har sett minderåriga barns ögon riktas mot oss. Vi har mött förtvivlade mödrar som håller sina spädbarn tätt intill sig. Och hört dem inte önska mer, inte ett dugg mer, än frihet från skräck, bomber och död.

Blir vi immuna? Har vi verkligen fastnat i bekymmer och ängslan över att den ”svenska välfärden” ska krackelera? Hur, hur, hur klarar politiker och opinionsbildare av att ställa ”den svenska välfärden” mot det faktum att medmänniskor inte har något annat att vältra sig i än förtvivlan och ångest?

Krönika av Roland Poirer Martinsson: Överdriv inte Trumps stöd

Ingenting kan vara mer ynkligt än att partipolitisera, vilja vara bäst och först i en match som handlar om att täta nationalstatens gränser! Jag tror att just nationalismen är våra dagars största framtidshot.

Är det verkligen vi som ”går på knäna”? Ingen betvivlar att människor i kommuner och landsting gör berömvärda insatser. Men inte är det vi i vårt land som ruvar på ångest över vad varenda minut ska bära med sig?

Jodå, jag har också läst om ”flyktingsituationen”. Detta märkliga ihopklumpande av individer till en stor anonym massa. Och så blir det när rädslan för den okände och det okända som dikterar många medborgares ställningstaganden.

Vad har vi att lägga i vågskålen, som ska väga upp en enda medmänniskas möjlighet att räddas från död till liv?

Krönika av Joel Halldorf: Annars är man en liten lort

Kom inte med påpekandet att vi inte kan ta emot alla. Det vet alla! Men ställ inte svensk välfärd mot ”en av dessa mina minsta”, som jag känner mig ganska säker på att Mästaren skulle definierat medmänniskor.

Hundra gånger har jag funderat på hur Europa skulle framstått (vilket ord, framstått) om Angela Merkel inte hade haft, inte har, den kraft hon visat och visar: Gud signe henne!

Annons
Annons
Annons
Annons