Varför fick inte Raheb predika?

En inställd predikan är också en predikan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

I december förra året gick årets Torgny Segerstedt-priset från Samfundet Sverige-Israel till en person som jag respekterat för hennes återkommande oförskräckta attityd till makt­havare och auktoritära strukturer. Ulf Öfverberg från Samfundet Sverige-Israel överräckte det till prästen och samhällsdebattören Annnika Borg, som fick priset för sitt opinionsarbete inom Svenska kyrkan för att skapa bättre förståelse för Israel.

Nyss hemkommen från en längre utlandsvistelse landar jag mitt i den debatt som hennes två DN-artiklar om den palestinske prästen Mitri Raheb gett upphov till. Denne beskrivs av Borg som antisemit, Israelhatare och en betydligt värre ersättningsteolog än Paulus. Hon använder termen ”historierevisionist” och leder tankarna till Förintelse-förnekarna. Den infekterade och ofta ömsesidigt demoniserande svenska diskussionen illustrerar ännu en gång motsättningar i den verkliga konflikten.

Jag har inte läst Rahebs bok ”Tro under ockupation”, men jag har en gång träffat honom och är ganska bekant med sättet att tänka. Det är inte mycket jag känner igen i Annika Borgs beskrivning.

Som många med liknande bakgrund präglades jag under många år av en grundmurat positiv inställning till Israel. Något ensidig, tvingas jag numera konstatera. Mötet med Mitri Raheb, och liknande tankegångar från trossyskon i det Heliga Landet, har varit ytterst värdefulla för en perspektivering och ökad förståelse för konflikten. Tre nyliga återbesök i Israel – efter att inte ha varit där på över tjugo år – har också med smärta klargjort att mycket av kritiken mot staten Israels sätt att behandla palestinier är befogad.

I sitt tacktal för priset från Samfundet Sverige-Israel tala Borg om att det finns mycket okunskap i Sverige om Israel och Mellanöstern och om sin drivkraft är att bemöta den. Det känns sorgligt att hon i sina DN-artiklar tycks ha släppt den ambitionen. Jag råkar dela Borgs synpunkt att ett ensidigt pro-palestinsk perspektiv inte gynnar saken. Men är ett eko av staten Israels propagandamaskineri enda sättet att nyansera det svenska samtalet?

Jag blir väldigt förvånad att Sveriges största pingstförsamling väljer att stänga dörren för Mitri Raheb – baserat på Borgs artiklar, som det verkar. Det är en församling för vars ledning jag har den allra största respekt. Men hur kunde man välja att vägra en röst att komma till tals?

En inställd predikan är också en predikan.

Det känns märkligt att skriva dessa rader dagen efter dödsskjutningarna i Köpenhamn. Men att argumentera för att låta Mitri Raheb och de han företräder komma till tals är inte detsamma som att blunda för terrordåd, allvaret i skändande av judiska begravningsplatser eller attentat mot synagogor. Det är heller inte detsamma som att stödja Hamas raketbeskjutningar. Det borde kloka människor förstå.

Pekka Mellergårdh

Annons
Annons