Veckans bibelkrönika: Jesus ger oss nycklarna­ till livet

Jesus ger oss inte ett förbud­ utan en uppmaning.­

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Sommarlovet är över och skolan har börjat igen. Något av det mysigaste jag vet är att följa min son till skolan på morgonen. Det är då många fina små samtal äger rum.

Som häromdagen när vi gick och pratade om hur man är en bra kompis. Just den dagen när vi kom fram till skolan möttes­ vi av en lapp på ytterdörren där det stod: ”Den gyllene regeln: Var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dig”. Och plötsligt såg jag att det inte bara fanns en sådan lapp. Skolan var mer eller mindre tapetserad med detta uråldriga budskap. Vilken bra påminnelse för alla barn tänkte jag. Det kan nog verkligen behövas på en skola i den här tiden.

Men vid närmare eftertanke­ hade det nog inte varit­ fel att tapetsera en och annan arbetsplats­ i det här landet med likadana lappar. För många av oss skulle behöva fundera på vad de där orden egentligen innebär. Det är lätt att avfärda den gyllene regeln som något lite gulligt.

Men Jesu ord från Matteusevangeliet är i själva verket sprängstoff. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger”. Om vi människor skulle börja leva efter Jesu ord skulle vi få se en förändrad värld.

Men, kanske någon tänker, är det där verkligen Jesu ord?

Sanningen är faktiskt att detta budskap har förts fram tidigare av andra, men med en stor skillnad. Det har alltid varit formulerat i negativ form: Gör inte mot andra vad du inte vill att andra ska göra mot dig.

Men Jesus tar det ett steg till och formulerar denna regel i positiv form. Och det innebär en väldigt stor skillnad. Vi ska inte bara lämna andra i fred, vi ska ta initiativet och göra gott. Den negativa formen tillåter oss att inte agera.

Men vi som vill följa Jesus är kallade till något annat. Vi är kallade att inte bara säga: ”jag vill inte skada någon” utan också ”jag ska göra vad jag kan för att hjälpa”. Jesus ger oss inte ett förbud utan en uppmaning.

Men vad innebär då denna uppmaning i praktiken? Ska man försöka göra allt vad andra människor vill att man ska göra?

Men det är inte det han säger.­ Det Jesus säger till oss är ju egentligen väldigt enkelt: Det du vill att andra ska göra för dig det ska du göra för dem. Så om du skulle vilja bli uppmuntrad, uppmuntra andra. Om du skulle vilja bli tröstad, trösta andra. Om du behöver vila, unna andra att vila.

Och om du är en sådan som vill ha en stabil grund i livet där det finns mat, kläder, bostad – sträva då efter att andra också får det.

Temat för söndagen är Medmänniskan. Men när jag läser texten inser jag att den också handlar om vårt förhållande till oss själva. Det handlar om att känna igen sina egna behov hos andra och möta dem där.

Gyllene regeln börjar med att jag faktiskt vågar lära känna­ mina egna behov, min egen längtan. Först när jag på djupet börjat lyssna till mig själv kan jag lyssna till andra på riktigt. Och den där ömsesidigheten är otroligt viktig. Den hjälper oss att inte komma ovanifrån. Den hjälper oss till ödmjukhet.

Den ende som fullt ut förverkligat den gyllene regeln är Jesus själv. Men i det som är våra liv vill han hjälpa oss att följa hans exempel. Och jag upplever det nästan som en motståndshandling i denna tid av självförverkligande.

För den gyllene regeln är inget gulligt litet ordspråk. Den är en kraft. Nyckeln till alla relationer. Jag skulle vilja säga att den är nyckeln till livet.

 

Veckans bibeltexter:

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Tema: Medmänniskan

Gamla testamentet: Jeremia 38:7–13

Nu­bi­ern Eved-Me­lek, en hov­man som be­fann sig i kung­a­pa­lat­set, fick höra att de ha­de kas­tat Je­re­mia i brun­nen. Kung­en satt då i Ben­ja­min­por­ten, och Eved-Me­lek lämna­de kung­a­pa­lat­set för att gå och ta­la med kung­en: ”Min her­re och ko­nung, det som des­sa män har gjort mot pro­fe­ten Je­re­mia är ett svårt brott. De har kas­tat ho­nom i brun­nen, och där kom­mer han att svälta ihjäl. Det finns ju in­te läng­re något bröd i sta­den.”

Kung­en gav då nu­bi­ern Eved-Me­lek den­na be­fall­ning: ”Ta med dig tre män häri­från och dra upp pro­fe­ten Je­re­mia ur brun­nen in­nan han dör.” Eved-Me­lek tog med sig männen till klädkam­ma­ren i kung­a­pa­lat­sets förråd. Där hämta­de de tra­sor av gam­la ut­slit­na kläder och fi­ra­de ner dem till Je­re­mia i brun­nen med rep. Nu­bi­ern Eved-Me­lek ro­pa­de till Je­re­mia: ”Lägg klädtra­sor­na i armhålor­na, un­der re­pen!” Je­re­mia gjor­de så, och de drog upp ho­nom med re­pen ur brun­nen. Men Je­re­mia måste stan­na på vaktgården.

Episteltext: Romarbrevet 12:16–21

Bemöt al­la li­ka och håll er in­te för go­da att umgås med dem som är ringa. Var in­te själv­klo­ka. Löna in­te ont med ont. Tänk på vad som är rik­tigt för al­la människor. Håll fred med al­la människor så långt det är möjligt och kom­mer an på er. Ta in­te rätten i eg­na händer, mi­na kära, ut­an låt Guds vre­de ha sin gång, ty det står skri­vet: Min är hämn­den, jag skall ut­kräva den, säger Her­ren. Men är din fi­en­de hung­rig, ge ho­nom att äta; är han törstig, ge ho­nom att dric­ka. Då sam­lar du glödan­de kol på hans hu­vud. Låt dig in­te be­seg­ras av det on­da, ut­an be­seg­ra det on­da med det go­da.

Nya testamentet: Matteusevangeliet 7:12

Allt vad ni vill att människor­na skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad la­gen och pro­fe­ter­na säger.

Psaltaren: Psalm 103:1–6

Av Da­vid.

Lo­va Her­ren, min själ,

he­la mitt jag vill pri­sa hans he­li­ga namn!

Lo­va Her­ren, min själ,

minns allt det go­da han gör:

han förlåter al­la mi­na syn­der

och bo­tar al­la mi­na sjuk­do­mar,

han räddar mig från gra­ven

och kröner mig med nåd och barmhärtig­het,

han fyl­ler mitt liv med allt gott,

och jag blir ung på nytt som en örn.

Her­ren hand­lar rättfärdigt

och ger de förtryck­ta de­ras rätt.

Annons
Annons
Annons
Annons