Vi behöver empati och handlingskraft

Vi kan inte lite enkelt köra på våra bekvämlighetsargument längre.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Vi i Sverige har levt i en skyddad verkstad i över 30 år. Jo, visst har det funnits samhällsproblem, och varje människa som blir orättvist behandlad är en för mycket. Men ändå. Inga krig. Växande välfärd. Människor har fått det bättre överlag. Olika utanförskap har utmanats. Ett exempel är förändringarna i attityden till funktionsnedsättningar – dem har jag själv upplevt, och de har förändrat mitt liv till det bättre på många sätt. 

Vi har byggt ett land som är ett av de tryggaste och rikaste i världen. Sedan har vi har tagit av våra arbetskläder och satt oss ner för att njuta av midsommarstången, sillen och kräftorna och av att sänka skatten lite i taget.

När nu tiotusentals nödställda människor knackar på dörren till vårt land vet vi inte hur vi ska agera. Vi hamnar i ett chocktillstånd. 40 ensamkommande barn om dagen i Malmö – hos oss, vi som har fullt upp med att klaga på Systembolagets öppettider på lördagarna! En kille på sju år har lycktas ta sig genom hela Europa och upptäcks sittandes utanför Migrationsverket i en svensk stad – hos oss, vi som har fullt upp med fredagsmyset. Människor ställs upp i en lång rad och avrättas för sin tros skull, och de som lyckas fly söker en fristad här – hos oss, vi som har fullt upp med att välja om vi ska åka till Paris eller Barcelona nästa påsk.

Människor lider på fler sätt än vad vi kan någonsin kan fatta. Hemlösa. Sjuka. Människor som har övergett allt. Treåringar hittas döda vid Europas gränser.

Vi i Sverige, ja vi i hela Europa, är i desperat behov av två egenskaper just nu: empati och handlingskraft. Vi står troligen inför en av de större folkvandringarna i modern tid. Utmaningen är för stor för att den bara ska handla om att skriva på Facebook om hur fel ett särskilt politiskt parti har, även om det partiet kanske inte är vad Sverige behöver i denna stund. Utmaningarna är för stora för att bara tala om att öppna våra hjärtan. Vi är med och skriver historia, hur klyschigt det än låter. Om 100 år kommer de att tala om oss. Frågan är vad de kommer att säga då.

Jag är optimist. Och jag kan skönja en våg av medmänsklighet som sveper över Sverige. Bilderna av död har förändrat oss. Vi kan inte lite enkelt köra på våra bekvämlighetsargument längre, att vi inte har plats för fler eller att människor som flyr krig och död egentligen har en hemlig plan att ta över landet. 

All godhet behövs. Och den finns! Med min kristna tro känner jag ett ansvar och ser faktiskt en otrolig möjlighet. Är det någon gång vi kristna ska göra vår röst hörd, och våra liv tillgängliga så är det nu! Är det någon gång vi ska visa att vi inte bara är emot allt i största allmänhet så är det nu. Vi som tror på en Gud som blev människa (som levde som flykting i Egypten som barn) och som dog i kärlek för oss – vad har vi för ursäkt för att inte hjälpa medmänniskor i nöd?

Samhället är inte färdigbyggt. Vi kan inte slå oss till ro. Vi behöver en ny folkrörelse. Större än all själviskhet och främlingsfientlighet i världen. Vi behöver bygga vårt land igen. Större. Öppnare. Mänskligare.

Vill du vara med? Jag vill.

Annons
Annons