Vilken galet härlig höst!

Gemenskap är rena rama medicinen

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Den här hösten är lite galen. Ja, galen på ett roligt sätt. En bok jag publicerade på försommaren ,”Vittnet som vägrade tiga”, bär frukt så här dags. Kyrkornas seniorgrupper behöver föredragshållare, och med en färsk bok som intresserar blir det tidvis fullt upp. Som nu i oktober.

Jag försöker hålla mig inom pendeltågsavstånd, men det går inte alltid. Till Alingsås blev det SJ, och till Mariefred blev det bilen. Men i övrigt får SL frakta mig och min bokväska.

Hålla föredrag för pensionärer, hur kul är det? Så undrar kanske någon. Jo, det ska jag tala om. Det är väldigt kul. Och välsignat.

Att efteråt få sitta vid kaffebordet med alerta damer och herrar som närmar sig hundra, det piggar upp (nå, de flesta är betydligt yngre). Vilka berättelser man får höra! Och vilken tacksamhet man får möta. Tacksamhet över att livet kan vara rikt långt upp i åren.

Sen behöver man varva umgänget lite. Härom veckan var jag förbi på en av mina gamla arbetsplatser. Jag hade ett konkret ärende, men det fungerade mest som en ursäkt. Framför allt ville jag träffa gamla jobbarkompisar.

Ja, gamla och gamla… de flesta är ganska unga på det här stället. En del väldigt unga. Så unga att de kunde vara mina barnbarn.

Jag hade förstås tajmat besöket till kafferasten. Då stör man inte så mycket, och så hinner man prata med många. Dessutom ska man som pensionär aldrig förakta gratis kaffe. Det gäller förstås att inte hänga för mycket på sina gamla jobb. Lagom är bäst. Men en sådan utflykt muntrar upp oss som lämnat livet som lönearbetare, och det påminner dom som är mitt i smeten att det finns ett liv efter detta. Också här på jorden. Och att det kan vara riktigt bra, även om det inte är paradiset.

Angående kyrkoras seniorarbete – mitt intryck är att det är omfattande, och växande. Och viktigt för en kyrka som vill vara relevant i ett land, där var femte invånare är 65 år eller äldre. För att inte tala om samhällsnyttan. Ensamhet gör människor sjuka, medan gemenskap är rena rama medicinen. Därom vittnar vetenskapen.

Men ska inte kyrkan satsa på barn- och ungdomar? De är ju framtiden.

Svar ja. Självklart ja. Men det ena får inte utesluta det andra. Kristi kropp består av lemmar som tjänar varandra, och därmed helheten – inte av konkurrerande åldersgrupper som drar åt olika håll.

Här kan kyrkan vara ett viktigt föredöme för hela samhället.

Rösta på årets förebild!

Rösta på årets förebild!

  • Micael Grenholm, arbetar ideellt bland tiggare, genom sin organisation Stefanushjälpen.

  • Eivor Nordin, har i 25 år sytt och stickat babykläder till nyblivna mödrar världen över.

  • Kenneth Skoogh, har arrangerat populära hockeyläger där många unga spelare fått höra om Jesus.

  • Mariella Issa, samlar in pengar och hjälper barn, äldre och änkor på plats i det krigsdrabbade Syrien.

Klicka på bilderna för att läsa mer om respektive kandidat.
Annons
Annons
Kyrkomötet
Annons
Annons