Christina Halldorf: Jag var aldrig meningen

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Vi satt i det gyllene ljuset av den kvardröjande kvällssolen och pratade om ditt och datt. Sommarkvällen var ljum, ingen ville gå in.– Jag var egentligen aldrig meningen, undslapp hon sig plötsligt.– Inte jag heller, tillstod jag. Det var inget mamma undanhöll mig. Tvärtom sa hon både nu och då, till synes fortfarande häpen över vad som hänt, att ”det hade vi väl aldrig tänkt oss”. De hade redan en son och en dotter, och var komna till mogen ålder. Ja, närmast övermogen, enligt mamma. Pappa blev folkpensionär samma år som jag började på högstadiet.Vi hängde med huvudena en kort sekund, väninnan och jag, begrundande det sorgliga faktum att vår ankomst till jorden varken var särskilt planerad eller efterlängtad. Förvånansvärt snart gaskade vi upp oss, vi sa varandra att hur ofta är det inte just det oplanerade, det man aldrig hade tänkt ut i förväg, det impulsiva infallet, som blir så BRA? Så hade våra föräldrar det gemensamt att de kunde välkomna också det oväntade, de visste att livet kunde överraska.

Egentligen låter sig inte livet planeras. Det är till för att levas. Visst känns det ängsligt ibland. Många planerar för att hålla livets oro i schack. Ingenting lämnas åt slumpen, minsta lediga halvtimme intecknas. Man vill ha full koll. Aldrig får de del av det Stefan Andhé i ett kåseri kallar för ”skarvarnas välsignelse”. Den där oplanerade luckan då livet helt oväntat kan sippra in genom sprickan i muren av planlagda aktiviteter.

Tanken att det är viktigt att försöka utrannsaka om något är meningen eller inte tycks leva alltjämt. Det finns gifta par som säger: ”Det var nog aldrig meningen att vi skulle ha varandra. Att vi gifte oss var fel från början.” Meningen tänker man sig då som Guds vilja med ens personliga liv. Fast det påminner inte sällan om en tro på ödet. Allt blir fel om man inte kommer exakt rätt i Guds detaljerade plan för ens liv.

Jag har stor respekt för alla som söker följa Guds vilja och tanke i sina liv, men möjligen händer det att vi överarbetar det hela. Nyfiket läste jag i Bibeln om Guds vilja i förhållande till våra liv. Hans vilja är att vi lever värdigt, lägger oss vinn om det som är gott och behagar Gud, att vi tackar Gud, att vi växer till och bär frukt och så vidare. Själva detaljinnehållet, om vi ska bli skräddare eller socialsekreterare, gifta oss med Kalle eller Marie, bo i Malmslätt eller Mukambo, är i hög grad överlämnat åt vårt eget förstånd och vårt eget hjärta att ta ställning till. Det är när det gäller själva doften från våra liv som Gud har en särskild önskan. Hans åstundan är att vi sprider vällukt.

Man kan få slappna av lite mer. Ta livet som det kommer. Någon annan har full koll. Vårt uppdrag är att söka följa det främsta budet: Älska! Älska Gud, dig själv och din nästa. Det är det som är meningen. Vem sa att det skulle vara enkelt?

Annons
Annons
Annons
Annons