Den flygande frälsaren som kraschlandade

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Lennart Pehrson

Historien om Charles A Lindbergh – från Jesus till Judas”

(Albert Bonniers förlag)

 

Kompassen. Ett smörgåspaket. Och pappersmuggar att urinera i. Det var allt han tog med sig på den ensamma färden i ett flygplan, som inte var mycket mer än en stor bensintank med vingar.

Charles Lindbergh landade i Paris den 21 maj 1927 efter 33 timmars ensamflygning över Altanten, en prestation ingen mäktat tidigare. Den 25-årige svenskättlingen var från och med detta ögonblick en mega­kändis, och han hatade det.

Han var en individualist som värnade sitt privatliv. Samtidigt ville han vara en apostel för flygets utveckling. Kombinationen fungerade dåligt i ett USA, där tidningsmagnater grävde guld med hjälp av sensationella, personligt färgade berättelser. De fick sitt lystmäte när hjältens knappt tvåårige son kidnappades och senare hittades mördad.

Övertygelsen att ett utvecklat flyg skulle gynna fred och utveckling runt om i världen drev Charles Lindbergh ut på ständiga resor. Rasbiologiska idéer var dock en kompass som sakta men säkert tog ut kursen mot katastrof. Den amerikanske superhjälten lät sig charmas av Göring och Goebbels och utnyttjades som en galjonsfigur vid Berlinolympiaden 1936.

Charles Lindbergh propagerade ivrigt för isolationism. ”America first” hade från början ett starkt folkligt stöd. Men när USA drogs in i kriget mot Tyskland vände opinionsvindarna och den flygande frälsaren sågs snart som en förrädare.

Charles Lindbergh tappade mot slutet av sitt liv tron på teknikens mirakelkraft och vände i stället blicken mot naturen och det enkla, genuina livet. Utveck­lingsoptimismens bränsletank var tömd, men hjälte­flygaren dog innan han fick luft under de nya idéernas vingar.

Lennart Pehrson skildrar framför allt en omvälvande tid. Efter lite drygt 500 sidor vet läsaren mer om Amerikas samhällsutveckling än om den gåtfulla personen Charles Lindbergh.

Jag ser det inte som en nackdel. Inte när berättelsen byggs med den kunnighet och det rappa, journalistiska språk som är författarens.

Foto:
[x]
Annons
Annons
Annons
Annons