Diakonen Marie Larsson sprider ljus med sin konst

Bland 2 423 ansökningar till årets Vårsalong på prestigefulla Liljevalchs i Stockholm valdes 137 verk ut. Två av dem är målade av diakonen Marie Larsson. Under hennes sjukskrivning har konsten blivit en ventil – och en otippad väg in på landets konstsalonger.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

– Mina vänner har länge tjatat på mig att jag ska skicka in bidrag till Vårsalongen och till slut tänkte jag att jag får väl göra det så det blir tyst på dem. För jag kommer ju inte komma med.

Men så damp det ner ett mejl som sa ”Grattis” och Marie trodde att hon vunnit någon pryl hon inte behöver. Så var det inte, utan ett meddelande om att juryn bestående av konstnärerna Sara-Vide Ericson och Dan Wolgers samt författaren Lena Andersson och Liljevalchs chef Mårten Castenfors, valt ut Maries verk ”Sommaridyll” och ”Vägen hem” att få pryda en av utställningsväggarna. Och nu har Marie åkt från hemmet i Klintehamn på Gotland till Djurgården i Stockholm för att vara med på vernissage.

– Det känns helt fantastiskt att se dem här, säger hon.

Marie Larsson är diakon i domkyrkoförsamlingen i Visby, men sedan 2014 är hon sjukskriven på grund av utmattning. Stressen satte sig i kroppen, med flera sjukdomar som följd. Mitt i mörkret hittade Marie måleriet.

– Jag hade aldrig målat något innan, aldrig använt akryl eller akvarell, men så ville jag ha något att göra och provade att måla. Jag blev förvånad själv över hur bra det blev – och roligt var det!

2016 och 2017 ställde Marie Larsson ut sina verk på Gotlands vårsalong, tavlorna sålde slut på 30 minuter och Marie vann publikens pris. Då förstod hon hennes konst är uppskattad, men att få ställa ut på andra ställen kändes ändå långt borta.

– Jag kände själv att jag inte var helt oäven, men vågade ändå inte hoppas på att det skulle gå så här bra och att jag skulle få vara med i en jurybedömd utställning.

Men nu står hon här, på en av landets mest välrenommerade konsthallar som är tillbaka i nyrenoverade lokaler på Djurgården efter en tvåårig vistelse i Stockholm city. Som vanligt finns både etablerade konstnärer och debutanter representerade. Den yngsta är 19 och den äldsta fyller 93. Många är utbildade vid konsthögskolor, men under Maries presentation i utställningshäftet står det ”autodidakt” – hon är helt självlärd. Verken som hon har med i utställningen heter ”Sommaridyll” och ”Vägen hem” och föreställer stadsscener, dels från Visby, dels från Nynäshamn där Marie har bott tidigare. Färgerna är starka och glada. Stilen är naivistisk.

– Jag har haft nog av svärta och mörker i mitt liv. Jag fick följa min äldsta dotter från sjukdomsbesked till graven och i mitt jobb som diakon har jag sett alla samhällets avigsidor. Att möta flyktingar som varit med om massakrer, kvinnor som blivit misshandlade och barn som varit utsatta för incest är ofattbart. Nu vill jag ha färg och förmedla glädje och ljus. Jag vill att man ska bli glad när man tittar på mina tavlor – att det ska vara som en färgexplosion.

När Marie var som djupast nere under sin sjukskrivning trodde hon att hon saknade värde. Att måla och få se andra bli glada av konsten har varit ett sätt för henne att resa sig, att återerövra det hon förlorat.

– Jag är långt ifrån frisk, men målandet har hjälpt mig otroligt mycket. När jag målar kopplar jag bort allt annat och går in i en bubbla. Det är så himmelens roligt och också väldigt läkande att skapa.

– Gud har alla gett oss olika förmågor. Jag har alltid gillat kreativa uttryck och som diakon måste man ständigt hitta som kreativa lösningar; som när en flyktingfamilj står framför en och omedelbart behöver någonstans att bo.

Under de senaste åren har Marie både skällt på Gud och hittat styrka i gudstron. Som diakon påtalade hon den ohållbara arbetsmiljön i kyrkan och genom målandet har hon gestaltat sin ilska, om än väldigt subtilt.

– Ser du vad det här är? säger hon och pekar på en liten skylt utanför kyrkan som hon målat på en av tavlorna. Hon har något finurligt i blicken.

– Nej, vad är det?

– Det är en skylt där det står ”förbjudet att rasta hundar.” Och vad är det där? säger hon och pekar på en annan figur.

– En hund som kissar mot kyrkfasaden, säger jag.

– Just det, säger Marie med ett leende. Jag var bara tvungen att avreagera mig lite.

Vårsalongen är öppen till 25 mars. Alla verk är till salu och på vernissagedagen ringlar sig kön lång redan en timme innan dörrarna öppnar. Konstsamlarna är på plats och vill vara säkra på att få första tjing. Kanske hamnar Maries tavlor hos någon av dem och fortsätter att sprida ljus och hopp.

Läs mer: Den religiösa tematiken tar plats på Liljevalchs Vårsalong

Fakta: Marie Larsson

Ålder: 59.

Bor: Klintehamn Gotland

Aktuell: Ställer ut två verk på Liljevalchs Vårsalong

Vårsalongen på Liljevalchs

Vårsalongen är en jurybedömd utställning som står öppen för alla över 18 år att ansöka till. Vårsalongen pågår från mitten av januari till mars och inleder på så vis varje nytt konstår på Liljevalchs. Den första salongen öppnade 1921 och Vårsalongen är därmed landets äldsta obrutna utställningsformat.

Till 2018 års Vårsalong kom 2 423 ansökningar, varav nästan två tredjedelar från kvinnor. Av de 137 som antogs var 79 kvinnor och 58 män, och medelåldern är 49 år. Yngst är en 19-åring från Norrköping och äldst, i år liksom förra året, veteranen Siv Appelqvist från Lund som 2018 fyller 93.

Annons
Pastorn funnen död
Annons