Fredrik Lignell skriver om kampen när dottern blev deprimerad

Linköping. När Fredrik Lignells dotter Jonna var 17 år blev hon gravid. Kort efter förlossningen insjuknade hon i en djup depression som tog sig självdestruktiva uttryck. Boken ”Bottenkänning” handlar om när drömmarna spricker och livet rammar en med full kraft.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Många berättelser får man ta del av med minst tio års perspektiv. När sår har blivit till livsinsikter och skimrande ärr. Familjen Lignells historia är i stället berättad i realtid, genom boken ”Bottenkänning”. Jonna är fortfarande deprimerad och den påfrestande tillvaron har lett till att Sus, Fredriks fru, är sjukskriven sedan fyra år.

– Jag har funderat på hur mycket man ska lämna ut, när det handlar om ens närmaste? Men jag har blivit alltmer trygg med att detta kan berättas och alla i familjen har läst och godkänt.

Jonna var även med på release­festen för boken i Ryttargårdskyrkan i Linköping tidigare i höst. Den församling som Fredrik precis hade börjat jobba i som pastor, när han för sju år sedan fick veta att han skulle bli morfar.

– Både Gud och församlingen visade sig från sin bästa sida när Jonna blev gravid. Vi har bara mött värme, inte minst från de äldre. Ingen vill skruva klockan tillbaka till tiden då man sparkade ut unga tjejer i hennes sits.

Men visst innebar nyheten en viss dramatik för familjen. Gymnasiet fick avbrytas och graviditeten, så som de kände den, blev kort. Bara fyra månader efter nyheten föddes Hugo.

– Det var omvälvande att bli morfar vid 42 år, men chocken gick över fort. Hugo är vår stora glädje!

När Hugo bara var några månader gick det dock utför med Jonnas mående och de signaler som Fredrik och Sus sett i många år, slog nu till med full kraft.

Jonna bodde då i Kumla och hade separerat från sin pojkvän. Hon började skada sig själv och befann sig i perioder på suicidvak, där hon inte lämnades ensam en sekund.

– Det blev vår vardag, vår konstanta oro. Men framför allt är det hennes fight. Ingen som har ett litet barn vill hamna på en låst psykiatrisk avdelning.

Hugo flyttade hem till sin pappa, där han fortfarande bor. Inte långt därifrån bor Jonna i en egen lägenhet och träffar Hugo i den mån det går.

– Deras relation är varm, men kontakten begränsad eftersom Jonna inte är frisk. Nu får hon bättre hjälp, det är på tiden! Vi har mött några hjältar inom vården, men systemet är bitvis icke-fungerande.

Parallellt med familjens kaos har Fredrik fortsatt sitt arbete som pastor. Han har behövt vara vaksam för att inte låta jobbet bli en flykt, men framför allt har han mått bra av att hålla igång.

– Jag har hela tiden varit väldigt öppen med vad vi går igenom. Min erfarenhet är att det händer något i mötet med människor när predikanten också är sårig.

Han hoppas att transparensen i det bästa stunderna har fått människor att känna sig accepterade.

– Kanske har vi fått bana väg med vårt bagage och fått andra att sänka garden. ”Oj, jag trodde inte att man fick prata om sånt i kyrkan, då kanske jag kan berätta om mitt liv.”

Samtidigt har öppenheten hela tiden var en avvägning för Fredrik. En process han har bjudit in kolleger och vänner till, människor som inte bara är ja-sägare.

– Jag får inte göra predikstolen till min terapistund på söndag förmiddag. Jag pratar inte om familjen jämnt, men mina insikter om Gud märks av i mina val av ämne och perspektiv.

Att Jesus verkligen är sann Gud och sann människa har blivit det raster genom vilket Fredrik läser tillvaron, genom den kamp familjen har levt i de senaste åren.

– Min egen historia har en stor kontaktyta med varför Gud har blivit människa. Han gör sig så utsatt som att bli en befruktad äggcell i en tonårsflickas livmoder. Det finns bråddjup i detta!

Vem har Fredrik då blivit, genom detta? Ja, inte nödvändigtvis visare, menar han och betonar att det inte finns likhetstecken mellan motgång och ett djupare andligt liv. Däremot kan man med Guds hjälp rotas och göra nya upptäckter om Gud och sig själv.

– Det finns frestelser i krisen, som självupptagenhet, flykt och ytlighet. Men jag kan också låta krisen öppna dörrar mot ett djupare rotsystem.

Fredrik säger sig ha blivit allergisk mot andlighet som är ängslig över det mänskliga.

– Gud handlar inte trots våra sprickor, utan mitt i dem. Mänskliga tillkortakommanden är inget problem för honom, han har tvärtom en förkärlek för dem.

Han har även blivit mer lyhörd för sina känslor och om vikten av att lyssna till dem.

– I frikyrkotraditionen har det funnits ett misstänkliggörande av våra känslor. Men våra reaktioner är vårt eget signalsystem, givet av Gud. Det betyder inte att vi alltid ska lyda dem, men vi måste lyssna på dem.

”Bottenkänning” är skriven utifrån kopplingen mellan de teologiska insikterna och de egna dagboksliknande anteckningar som Fredrik har filat på i datorn under de senaste åren. Han säger att det är i den skärningspunkten, mellan våra erfarenheter och bibelordet, som all predikan rör sig när den är som bäst. Bokens kärna är att försonas med livet så som det blev.

– Förr eller senare sliter alla med livet, då måste man ha en teologi för det. Var finns Gud då? Sitter han och suckar över att inte blev som det skulle? Nej. Jag har nu gjort erfarenheten, precis som många före mig: Det sprack sönder rejält för oss. Gud var där.

Zandra Erikshed

42

Så gammal var Fredrik Lignell när när han blev morfar till Hugo.

Foto:
[x]
Annons
Annons
Annons
Annons