”Jag ser orättvisor och vill göra något åt det”

Hur ser sambandet ut mellan gudsbild och jämställdhet i kyrkan? Med vilka glasögon läser vi Bibelns berättelser? Några av de frågor som behandlas i antologin ”Feminism och kyrkan”.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

När frilansjournalisten Lina Mattebo försökte hitta litteratur som kunde koppla ihop hennes kristna tro med feminismen, hittade hon inte det hon letade efter.

– Antingen var det för gammalt eller för akademiskt. Framför allt saknade jag kopplingen till frikyrkan. Därför ville jag skriva något icke akademiskt för de som är allmänt intresserade och funderar på frågorna.

I antologin ”Feminism i kyrkan – på spaning efter jämställdheten”, som Lina Mattebo är redaktör för, medverkar tio skribenter och två illustratörer i olika åldrar och från olika samfund. Sju kvinnor och tre män som skriver om gudsbilder, bibelsyn, mansbilder och jämställdhet som fattigdomsbekämpning. Teologer, pastorer, litteraturvetare och journalister.

– Jag hoppas att boken ska användas som diskussionsunderlag. Därför har vi gjort ett samtalsunderlag tillsammans med Studieförbundet Bilda med frågor till varje kapitel.

Vi måste jobba med språket i kyrkan.

Instämmer.

Gud är ju varken man eller kvinna. Gud är Gud.

Exakt. Det är precis vad han är.

Dialogen ur Majsan Sundells illustration visar det bedrägliga i att tro att man är överens. Samma attityd möter frilansjournalisten Lina Mattebo. Egentligen har kyrkan alla förutsättningar för att vara en plats utan orättvisor och där människor är fria och något större än bara man eller kvinna, menar Lina Mattebo.

– Utgångspunkten för vår gemenskap handlar om att vi är kristna och vill följa Jesus. Alla uppdelningar borde vara oviktiga, vi är ju alla skapade till Guds avbild.

Trots att kvinnor alltid varit i majoritet inom frikyrkan är det fortfarande männen som syns mest i maktpositioner. Kommunikatören Bosse Parbring har undersökt vilket utrymme kvinnor får på konferenser och vilket utrymme män tar sig. Resultatet är slående. Männen talar längre. Och när ordet är fritt är männen i klar majoritet.

Ändå verkar feminismen på många håll i kyrkan vara en ickefråga, menar Lina Mattebo. Varför har kvinnor i frikyrkan nöjt sig med att spela andrafiolen?

– Ja, varför gör inte kvinnor uppror mer? Alla förlorar på att vi upprätthåller könsroller och orättvisa strukturer. Även män, men kvinnor mest. Kanske handlar det om att man blir straffad för att gå utanför normen. Förr kunde man bli utesluten ur församlingen, i dag handlar det mer om att man inte vill riskera anses vara jobbig eller bli nedtystad, tror Lina Mattebo.

Många har svårt för ordet feminism, men kritiken verkar ofta grunda sig i att man inte läst så mycket om feminism så att ens fördomar tar över, menar Lina Mattebo.

– Jag kallar mig feminist för att jag ser orättvisor och vill göra något åt det. För mig är feminismen ett verktyg för att analysera orsakerna och göra något åt det. Bara för att någon feminist sagt att män är djur betyder det inte att alla feminister tycker likadant. Om jag skulle använda det resonemanget om kristna, så har många sagt hemska saker i kristendomens namn.

Själv är hon 29 år och uppväxt inom pingströrelsen men tillhör i dag Equmeniakyrkan.

– När jag växte upp fanns det få kvinnliga pastorer och äldste i mina sammanhang, däremot många män i kostymer. Personligen blev jag inte tillbakahållen, jag fick nog tidigt ganska stor plats. Jag fick predika och fick tidigt ganska stora ledaruppdrag och det är jag tacksam för.

Delvis tror hon att jämställdhet är en generationsfråga.

– Många yngre har nog mer kunskap om feminism. För många i min generation är det rätt självklart att tänka på maktperspektiv och vilka sätt man får och tar utrymme, hur man pratar om detta.

Det frikyrkliga arvet är tudelat. Under frikyrkans framväxt hade kvinnor en stark plats som evangelister och behövde inte gå in den klassiska kvinnorollen med familj och barn. Samtidigt var rollen begränsad och i vissa samfund dröjde det länge innan kvinnor fick kallas pastorer.

– Kanske handlar det om att man ibland vill avskärma sig från samhället av rädsla för att bli för sekulariserad och tappa sin identitet. Då hamnar man lite efter samhällsdebatten.

I grunden handlar det naturligtvis också om bibelsyn. Ett av Lina Mattebos favoritkapitel i boken är pastorn och församlingsföreståndaren Ulla-Marie Gunners analys av de svåra bibelorden.

– Vi tror att vi läser Bibeln med neutrala glasögon, men tolkar alltid utifrån det sammanhang vi befinner oss i. När vi läser om hur Jesus möter två personer på väg till Emmaus tar vi för givet att det är två män. Men det står bara att det var en man. Varför kan det inte vara en man och en kvinna?

Samma aha-upplevelse ger Johanna Gustavssons text om Hagar som förvandlas från en liten parentes i historien till något mycket större.

– Det finns så mycket mer att upptäcka om vi inte låter oss styras av de glasögon vi har på oss när det gäller könsroller.

För även om kyrkan egentligen är heterogen är ledarskapet i frikyrkan fortfarande relativt homogent.

– Jag gillar ”Rättviseförmedlingen”, de är både praktiska och lösningsorienterade. Man måste våga gå ut och be om hjälp. Kanske är det obekvämt men nödvändigt för att kyrkan ska bli vad den är tänkt att vara. Vi begränsar varandra och oss själva. Bilden av Gud skulle bli mer komplett om fler kom till tals.

Fakta: Antologin

Skribenter:

Annons
Annons
Annons
Annons