Konstnär ger nya perspektiv på kriget i Syrien

Grymheterna i Aleppo tvingar även Pokémonfigurer att gråta.Det visar konstnären Moustafa Jano i sina bildmontage över Syrienkriget. Hans bilder sprids över världen, samtidigt som han lever i väntan i en svensk flyktingförläggning.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

I dag är det sällan som vanliga krigsbilder får människor att reagera. Men Moustafa Jano har lyckats att beröra många människor genom sina bildmontage där han fördjupar förståelsen av kriget genom oväntade bildkombinationer.

Hans bilder är ofta fyllda av lidande och ångest. Som flykting från Aleppo är det en verklighet han sett själv, och som han fortfarande delvis lever i. Även om han befinner sig i trygghet i en flyktingförläggning utanför Karlshamn är hans fru och tre barn fast som flyktingar i Irak. Och han har släkt och vänner som just nu försöker att överleva i Aleppo.

– Jag talade med min brorson i Aleppo häromdagen, han lever i den del som är kontrollerad av regeringen. Han grät för att det är så svårt, priserna är skyhöga och de saknar vatten och el, säger han till Dagen.

I Sverige kan Syrienkriget te sig mycket avlägset. Moustafa Jano började att skapa sina bilder just för att överbrygga den klyftan.

– När jag kom hit för ett drygt år sedan var det många svenskar som hjälpte oss. En av dem hade vaga begrepp om Syrien, och jag försökte berätta för honom om landet. Då fick jag idén att göra bilder för att bättre kunna förklara varför vi flydde landet och riskerade våra liv för att korsa Medelhavet. Vi gör det inte som en nöjesresa.

Hur var livet i Aleppo före kriget?

– Livet i Syrien var inte ett perfekt liv, men ett gott liv. Du fick vara i ditt land, med dina vänner och din familj. Jag hade en egen firma där jag arbetade med grafisk design för olika företag.

Hur får du inspiration till de bilder som du skapar idag?

– Du måste vara syrier för att kunna skapa bilderna. Du har levt med kriget, du har hört bomberna, du har sett ditt hem förstöras.

Du avbildar ofta barn i dina bilder. Är de speciellt utsatta i krig?

– Jag har en vän i Aleppo som är småbarnsförälder. Han sa att barnen alltid vill leka, de bryr sig inte om kriget. Men de här barnen blir ändå skadade. Många barn har ingen skola att gå till, eller leksaker att leka med. Många platser i Syrien har inte mjölk, rent vatten och mat. Unga män kan leva på enkel kost, men barn bör ha näringsrik mat för att kunna utvecklas. Det är speciellt så i min stad Aleppo.

– Jag är orolig för att dessa barn kommer att minnas allt när de blir stora. De får ett skadat känsloliv. Vem vem hur det kommer att påverka deras handlingar? Jag är rädd för deras framtid, för det är inte bara en handfull det rör sig om utan tusentals.

Tror du att dina bilder kan påverka världsledare att hjälpa människor i Syrien?

– Nej, världsledarna lyssnar inte, en del av dem har förlorat sin mänskliga sida. Jag vill nå vanliga människor, de kan påverkas.

Känns det ibland meningslöst att fortsätta att göra bilder?

– Nej. Om jag kan förklara för människor om situationen så kommer jag att fortsätta tills kriget är slut. Det här är mitt språk. Många människor sänder meddelande till mig och tackar, för bilder säger ibland mer än tusen ord. Det gör mig också motiverade att fortsätta.

Du har haft din första utställning på Fotografiska museet i Stockholm som blev mycket uppmärksammad. Vad betyder det för dig?

— Jag har sagt att när jag var nära att drunkna på Medelhavet så var det en avgörande händelse i mitt liv, men nu finns det en annan vändpunkt, och det är utställningen på Fotografiska. Den gav mig hopp, inte för att jag ska lyckas själv men för Syrien.

Är det viktigt att vi i Sverige försöker leva oss in i flyktingars situation?

– Jag är tacksam för att jag fått komma hit, och för att så många länder i Europa öppnade sina gränser när många arabländer stängde sina. Jag har funnit mänsklig värme här. Men alla förstår inte varför vi flytt från Syrien. Jag har varit här i ett år, och jag har tre barn. Det yngsta barnet har jag aldrig träffat. Jag vet inte när jag kommer att se min familj igen. Det är som ett fängelse.

I slutet av oktober kommer hans bilder av visas i Sölvesborg, och fler utställningar kan vara aktuella.

Läs mer:

Annons
Annons
Annons
Annons