Livets ord-uppväxt blir teater

Musikern och författaren Johan Heltne växte upp inom Livets ord. År 2014 släppte han romanen ”Det finns ingenting att vara rädd för” som är inspirerad av den egna uppväxten. Nu blir den pjäs på Uppsala stadsteater.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

I grunden är ”Det finns ingenting att vara rädd för” en klassisk roman om förbjuden kärlek. Gymnasieeleven Jonatan förälskar sig i Nina och de inleder ett förhållande, trots en kritisk vuxenvärld. Det som skiljer boken från andra romaner är den religiösa kontexten, 1990-talets Livets ord där karaktären Jonatan slits mellan tron och kärleksrelationen. Han känner skam över sin sexualitet och brottas samtidigt med ett uteblivet helande för sin epilepsi.

 

Läs mer: För Johan är tron ingen utantilläxa

 

När jag träffar Johan Heltne på Uppsala stadsteater tillsammans med regissören Sara Giese är det två veckor kvar till premiären. Medan Johan Heltne känner kyrkans värld utan och innan, är det en ny miljö för Sara. Innan hon började med manusarbetet var hennes bild av Livets ord ”Ulf Ekman och Carola, det man sett på tv”. I researcharbetet har hon tagit del av 40 timmar videomaterial från gudstjänster och inspelningar från församlingen. Och så har hon och skådespelarna besökt en gudstjänst.

– Det jag förvånades över var att det inte fanns någon startsträcka, det var liksom upp med händerna i luften och tungotal direkt.

Sara Giese har tidigare samarbetat med bland andra Lars Norén, Liv Strömquist och Jonas Hassen Khemiri och är van att arbeta med feministiska verk. När hon läste "Det finns ingenting att vara rädd för" kände hon genast att hon ville göra en pjäs av den.

– Det fanns så mycket som kändes spännande och jag fastnade för att det fanns en vuxenvärld som ville kontrollera unga människors sexualitet. Det är vanligtvis en kvinnlig erfarenhet, men här fick jag syn på den genom en ung man, vilket var något nytt, berättar Sara.

Boken ”Det finns ingenting att vara rädd för” är en kritisk skildring av uppväxten i ett karismatiskt religiöst sammanhang, men hur gör man för att även gestalta det som var attraktivt?

– Jag kämpar mycket med det. Men grunden är att även om miljön är destruktiv för Jonatan så agerar alla runt om honom för hans bästa. Alla vill rädda honom och alla tycker att de begår en kärlekshandling. Det har varit viktigt att förmedla.

 

Läs mer: Han lämnade Livets ord: ”Andlighet blev något förgiftat”

 

– Vi har tittat på filmade gudstjänster och snarare fått fila ner hur det faktiskt ser ut. Verkliga uttryck upplevs ofta stereotypa eller komiska på scen, det blir så förstärkt. Här vill vi åt känslan av hur det känns inifrån.

”Det finns ingenting att vara rädd för” har premiär den andra mars på Uppsala stadsteater och kommer att spelas för både privatpersoner och skolklasser.

–  Det finns ganska få berättelser om Livets ord, få berättelser om religion överhuvudtaget. Men när många unga läst boken har de kunnat koppla det till en hedersproblematik som är aktuell i dag, säger Johan Heltne och lägger till:

–  Jag tror också att unga personer är nyfikna på tron igen. Man ser det till exempel i den norska serien "Skam" där muslimska Sana var huvudperson i en säsong. Jag känner igen många drag i henne.

 

Läs mer: Viktigt att lägga trons goda grund

 

Har unga i dag en förståelse för Livets ord på 1990-talet?

– Nej, unga människor har väl ingen aning. Men här i Uppsala har man nog koll på begreppet. Och så är det en fråga om vilket Livets ord man har koll på. Det finns säkert en del skillnader mellan hur det var på 1990-talet och hur det är nu, säger Johan Heltne, även om han inte varit tillbaka i församlingen på flera år.

Kommer klasser från Livets ords kristna gymnasium se pjäsen?

–  De har fått en inbjudan, men inte svarat. Men det vore ju jättekul om de kommer, säger Sara Giese.

Johan Heltne har bearbetat sin uppväxt i Livets ord på många sätt, både genom musicerande och skrivande.

Finns behovet att processa din bakgrund fortfarande kvar?

– Det där är en svår fråga. Jag tror det. Det har präglat mig enormt mycket och jag tror att jag i någon mening kommer att leva i relation till det hela mitt liv. Det är en spegel till livet jag lever i dag. Ofta tror jag mig vara friare än vad jag egentligen är. Så här är det för många. Vi har vår historia och i det försöker vi hitta en väg.

Annons
Annons