Luther examinerad – och underkänd

I fem av sina kärnämnen examineras Martin Luther i denna lilla bok av docenterna Patrik Hagman och Joel Halldorf. Ämnena är nåden, gärningarna, kyrkan, Skriften och tron. Trots lite beröm bitvis, tilldelas Luther ett klart IG i varje ämne.

Kultur

”I denna bok vill vi alltså varken försöka slå fast vad Luther egentligen tänkte och ville, eller skapa en ny helhetsbild av hans teologi”, säger författarna och fortsätter: ”det yttersta målet med denna bok är inte att förstå Luther bättre”. Nej, ytterst handlar det ”om att bättre förstå oss själva och den verklighet som är vår”. Utgångspunkten är ekumenisk. Författarna vill ”försöka vara teologer för den kommande, förenade kyrkan”. Denna utgångspunkt styr framställningen hela vägen och bestämmer ämnesurvalet och analysen. Om Luthers ståndpunkter passar eller inte passar de olika kyrkotraditionerna idag och nutida verklighet avgör om de är värdefulla och korrekta, inte huruvida de har eller inte har stöd i Nya Testamentet.

Författarna menar att Luther gick för hårt fram, hans polemik var överdriven. ”Hans bedömning av den senmedeltida fromheten är för ensidig för att ta på verkligt allvar”. De hänvisar till den katolske teologen Joseph Lortz som sagt att om Luther bara läst medeltidskyrkans normalteolog Thomas av Aquino hade reformationen kunnat undvikas. Så långt går författarna inte explicit, men säger: ”vi kan konstatera att Luther i Thomas hade en närmare allierad än vad han trodde”. Nåväl, reformationen genomfördes och det skedde uppifrån, konstaterar författarna. Det var furstar och regenter – i Sveriges fall Gustav Wasa – som drev igenom reformationen i de skilda länderna, oftast mot folkets vilja och med våld som medel. Klostren försvann, författarna saknar dem. Saknaden gäller även de avskaffade sakramenten, de sju som blev två genom Luther. Tomrummet efter äktenskapets sakrament tycks mest kännbart.

”Nåden allena” ledde till en snäv, juridiskt bestämd definition av nåden. Den förlåtande nåden ställs mot den förvandlande nåden. Hjärtats tro ställs mot att ta emot nåden via yttre ting som kyrkliga handlingar, praktiker, gemenskaper och gärningar, menar författarna. Det leder i slutändan till att ”de troende ska tänka fram sin frälsning genom att omfatta (helst memorera) rätt lära och rätt tro”, hävdar de.

”Skriften allena”: Detta slagord tar inte tillräcklig hänsyn till vår förförståelse då vi läser, och behovet av tolkning av det vi läst. Mest allvarligt är, tycks författarna mena, att Luther ”genom sin betoning på Skriften allena och Skriftens klarhet” underminerar den teologiska grunden för att ”använda kyrkans tradition som tolkningsnyckel”.

”Tron allena” riktas mot gärningsrättfärdighet. För Luther var tron ”en förtröstan på Guds barmhärtighet för Kristi skull”. Tro är tillit. Författarna vill komplettera tron med hopp och kärlek, och ser ett reciprokt förhållande dessa emellan. Kärleken är trons form. Tron föder gärningar och ger hopp, men att goda gärningar ger tron liv det trodde Luther inte. Författarna vill gärna med Thomas av Aquino plädera för tron som en dygd.

Boken är intressant, men redovisningen av vad Luther faktiskt skrev i de skilda ämnena ges i extrem kortform. Analyserna bestäms i alltför hög grad av den ekumeniska utgångspunkten. De blir ofta till ”långskott som missar målet”, ja, de blir sällan ens till farliga ”inkast”.

Nils-Eije Stävare

93983.jpg

Foto:
[x]
Annons
Annons
Annons
Annons