Martin skildrar Kristus som både mänsklig och gudomlig

James Martin ”Jesus: en resa genom hans liv” (Libris/Veritas)

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Ännu en bok om Jesus? Det var min spontana reaktion när jag fick James Martins bok ”Jesus: en resa genom hans liv” i mina händer. Är inte marknaden mättad? Finns det så mycket mer intressant att säga?

James Martin, nordamerikansk jesuitpräst, kulturredaktör och författare, är väl medveten om allt som redan har sagts och skrivits. Ändå tar han sig an utmaningen och det genom att kombinera tre olika genrer: reseskildring, Jesus­biografi och andlig vägledning. Det finns gott om Jesusböcker i respektive genre, men jag kan inte minnas att jag läst en bok om Jesus som försöker göra allt detta i ett och samma grepp.

Tillsammans med sin jesuitbroder George ger sig James Martin iväg på en två veckor lång pilgrimsresa till det heliga landet. De reser kors och tvärs för att besöka de platser och byggnader som på mer eller mindre sannolika grunder har kommit att förknippas med ”den historiske Jesus”.

Med utgångspunkt från ett urval av de evangelieberättelser som kopplas till respektive plats utlägger Martin texterna med hjälp av några av dagens ledande Jesusforskare, de flesta av dem katolska. Martin stannar därefter upp för att reflektera över texterna, ofta med utgångspunkt från den ignatianska andlighetens betoning av att under bön återuppleva Jesusberättelserna med fantasi och inlevelse.

Vad blir resultatet? Liksom alla böcker om Jesus, präglas även denna av vem det är som skriver. Martin sticker inte under stolen med sina egna förutsättningar och är tydlig med att hans Jesusporträtt är färgad av hans tro. Han vill skildra Jesus som både mänsklig och gudomlig.

Martin väljer medvetet många av de evangelietexter som beskriver Jesus som undergörare, med motivering att vi har svårare att tro på den gudomlige Jesus än på den mänsklige. Visst kunde Martin ha ställt fler kritiska frågor till vissa texter, men han vare sig förenklar eller överdriver på ett störande sätt.

I slutändan blir Martins Jesusporträtt inte särskilt överraskande, men inte heller helt förutsägbart. Han bidrar med en hel del fördjupande insikter som kryddat med hans personliga reflektioner skapar en påfallande levande Jesus. Hans egen resa i Jesu fotspår blir till slut en berättelse som handlar om Martins – och allas vår – brottning med synd, ondska, bräcklighet, misslyckanden, utstötthet, ensamhet, sjukdom och lidande.

Trots bokens drygt femhundra sidor slår det mig att Martin lyckades hålla mitt intresse vid liv under hela resan. Han fångar läsaren genom att låta oss ta del av hans och följeslagarens Georges samtal, skämt och smågnabb under resan och genom de många intresseväckande historiska kommentarerna till texterna. Men kanske framför allt genom att han visar på hur historiens Jesus inte bara mötte människor en gång i dåtidens Palestina utan hur denne Jesus möter, utmanar och förvandlar människor även i vår tid.

Det här är inte en bok för den som i första hand vill ställa de kritiska frågorna eller söka nya rön om ”den historiske Jesus”. Men det är definitivt en bok för den som i sitt sökande efter en trovärdig Jesusgestalt vill förena insiktsfulla reflektioner kring de historiska frågorna med en nyfikenhet och förundran inför evangelieberättelserna.

Det är en konst att skriva en bok om Jesus som såväl bildar som roar och berör utan att bli förutsägbar, förenklande eller segdragen. James Martins bok utgör ett ovanligt lyckat försök.

Nyhemsveckan
Torpkonferensen
Annons
Annons