Nu ökar den extrema buddhismen

Tidigare i veckan fick Dalai lama kritik för ett uttalande om att en kvinnlig Dalai lama måste vara vacker. Uttalandet fick västvärlden att häpna, men visar att buddhismen har fler sidor än dem som väst oftast väljer att se. Buddhism brukar ses som en fredsälskande religion, men i dag sprider sig buddhistisk extremism i bland annat Burma och Thailand, skriver frilansjournalisten Vishal Arora i en exklusiv kulturdebatt för Dagen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Boken "Buddhist Warfare" kom ut tre år innan begrepp som "buddhistisk terror" och "buddhisternas bin Laden" började höras i internationella medier. I sin bok pekar författarna på buddhismens mindre fredliga sidor.

Spridningen av buddhistisk extremism märks i både förföljelsen av rohingyfolket i Burma och i kraven på lagar om hädelse av buddhismen i Thailand. Detta berör hela den del av den buddhistiska världen som hör till den riktning som kallas Theravada-buddhism.

Burma – vars officiella namn är Myanmar – Sri Lanka och Thailand är de enda tre länder i världen, förutom Kambodja, där Theravada-buddhismen har fått konstitutionell status. Grupper av fromma buddhister och munkar i dessa tre länder anstiftar regelbundet till våld.

I boken skriver de amerikanska akademikerna och författarna Michael Jerryson och Mark Juergensmeyer att debatten om religion och våld inte bara bör föras gällande judendom, kristendom och islam, utan också bör beröra buddhistiska traditioner. Författarna ger historiska exempel på våld som främjats eller godkänts av buddhistiskt prästerskap för att bevisa sin tes. Boken publicerades av Oxford University press i december 2009. Om författarna hade väntat i ytterligare tre år med publiceringen, hade de också kunnat ge nutida exempel i stället för att enbart förlita sig på historien.

Trots detta bidrar boken till en större förståelse för det som händer i den buddhistiska världen i dag. Det handlar inte bara om förekomsten av buddhistiskt våld som godkänns av prästerskapet, utan om att våldet nu återuppstår. Den nutida formen av buddhistisk extremism verkar vara organiserad på en internationell nivå och kan därför vara farligare än det vi har sett hittills.

En identitetsbaserad mobilisering inom buddhismen uppstod märkligt nog nästan samtidigt i Sri Lanka, Burma och Thailand i mitten av 2012.

I Sri Lanka, där 70 procent av befolkningen är Theravada-buddhister, skapade en grupp munkar en grupp som skulle skydda buddhismen, kallad Bodu Bala Sena (BBS, översatt till engelska som "Buddhist Power Force") i maj 2012. Sedan dess har denna grupp, som till en del består av buddhistiska munkar, stått för en rad attacker mot muslimer och kristna.

En månad senare, i juni 2012, attackerades muslimska rohingyfolket i Burma, som också har en majoritet tillhörande Theravada. Rohingyfolket härstammar från migranter från Bangladesh.

Hundratals muslimer har dödats och tiotusentals har tvingats fly sedan förföljelsen av rohingyfolket tog sin början. Ashin Wirathu, en munk som kallar sig själv buddhisternas Bin Laden, har försvarat våldet, och säger att rohingyfolkets närvaro är en påminnelse för buddhisterna om en muslimsk invasion från förr.

I juni 2012 startade en buddhistisk lärare "The Knowing Buddha Foundation" i Thailand. Där är 90 procent av befolkningen Theravada-buddhister, och mer än 5 000 personer har under de senaste åren dött som en följd av muslimskt-buddhistiskt våld i de södra delarna av landet.

Dessa grupper hävdar att buddhismen är fundamentet i nationens identitet och de menar att minoritetsreligioner liksom populärkultur är hot mot deras religion och deras nation.

Att det finns ett kamratskap mellan dessa grupper är uppenbart.

En BBS-delegation från Sri Lanka besökte Thailand och Burma i mars 2013 för att diskutera frågor rörande muslimer, liksom en plan för en global samling för buddhister. BBS bjöd också in den burmesiske munken Wirathu till Sri Lanka.

BBS-ledaren Chamila Liyanage sade då: ”Buddhistiska länder i Asien står inför svårigheter och även våldshandlingar från muslimer och andra religioner i området.” Vidare sade han: "Vi kommer troligen att starta ett internationellt nätverk med global räckvidd med likasinnade buddhistiska organisationer inom det civila samhället, med buddhistiska lärda och buddhistiska aktivister i dessa länder. Tillsammans med Wirathu diskuterar vi strategier för åtminstone ett regionalt nätverk just nu."

Kambodja, där Theravada-buddhism är statsreligion, är det enda undantaget. Där har buddhistisk extremism ännu inte rotat sig. Det beror med stor sannolikhet på att buddhister och Cham-muslimer har haft bra relationer, eftersom de båda har varit utsatta för förföljelse under de kommunistiska röda khmererna. Dessutom grundar sig den kambodjanska nationella identiteten på etnicitet, och regeringen har infört civila och politiska restriktioner som lämnar litet utrymme för det buddhistiska prästerskapet att agera.

Laos har också en majoritet av Theravada-buddhister, men det är ett kommunistiskt land, och därför har buddhistiska munkar inget större inflytande över samhället och politiken. De två andra buddhistiska länderna Bhutan och Mongoliet följer Mahanya-inriktningen av buddhism och inte Theravada.

Detta innebär att även buddhistiska munkar – och inte bara prästerskapet inom de abrahamitiska religionerna – överser med eller uppmanar till våld om det finns avsevärt mått av civil och samhällelig frihet i ett land och om det redan finns ingredienser av våldsam konflikt.

I Sri Lanka började den Sinhala-inriktade nationalistiska buddhismen att märkas vid slutfasen av den militära segern över rebellgruppen de tamilska tigrarna 2009, ett krig med avsevärda tiotusentals döda civila som konsekvens. Den militära segern ledde till reflektioner runt den nationella identiteten, vilket medförde att regimen kunde främja nationalismen för att skaffa legitimitet åt de påstådda krigsbrotten. Regeringen gav en bild av kriget som en kamp mot tamilsk nationalism och den militära segern som en buddhistisk triumf.

Även i Burma har det förekommit anti-muslimskt våld i Mandalay 1997 och i Taungoo 2001.

I Thailand uppstod en konflik mellan mandalay-muslimska revoltörer och lokala buddhister nära den Malaysiska gränsen 2004.

Men man bör erkänna att den nuvarande extremnationalistiska buddhismen i de tre Theravada-inriktade länderna inte främst använder ett religiöst språkbruk. De ställer frågor som rör världsliga intressen i samhället, samtidigt som de går emot de trossatser som talar om avspänning och icke-våld.

Deras svar när det handlar om kritik kan dock vara av religiös art. I buddhismen är det inte handlingen i sig utan motivet bakom som är vägledande för om gärningen betraktas som rättfärdig. Kanske är detta anledningen till att det inte har förekommit allvarligare kritik av våldet från någon Theravada-munk. Dalai lama, som har fördömt våldet, tillhör Mahayana-gruppen.

Det ökande våldet inom buddhistisk extremism är en anledning till oro inte bara för buddhistiska länder, utan för världen i stort.

I Thailand har konflikten mellan buddhister och muslimer varit begränsad till södra delarna av landet, men det är lätt att inse att konflikten kan sprida sig till andra delar av landet om extrema buddhistiska grupper från Sri Lanka och Burma tillåts influera lokala buddhistiska grupperingar där.

Även i Kambodja har premiärminister Hun Sen vid några tillfällen gett bilden av Cham-muslimska minoriteter som ett möjligt hot mot nationell och internationell säkerhet. Denna propaganda skulle kunna användas för att skapa spänningar i framtiden.

Dessutom har muslimsk terrorism nått en oanad nivå genom Islamiska statens inträde på arenan i Mellanöstern, vilket gör att det skapas allianser mellan andra terrorgrupper i resten av världen. Förföljelsen av muslimer från buddhister skulle därför kunna locka muslimska terrorister att utöka sin fiendelista till att också inkludera buddhister.

Bombningarna av Ekayana Buddhist Centre i västra Jakarta, Indonesien, liksom i Bodh Gaya i Bihar, Indien, pekar på denna möjlighet.

VISHAL ARORA, indisk frilansjournalist, baserad i New Delhi, med Asien som främsta bevakningsområde. Vishal Arora har bland annat skrivit i The Guardian, Washington Post, Huffington Post, USA Today och Religion News Service. Han har rapporterat om våld mot den kristna minoriteten i Indien och sitter i styrelsen för det internationella nätverket av kristna journalister The Media Project med säte i New York.

Översättning: Inger Alestig

Fakta:

Theravada och Mahayana

Theravada är också känt under namnet ”Hinayana”, som också är beteckningen för ett litet fordon. Med hjälp av fordonet kan den troende i ensamt majestät färdas mot sin frälsning, upplysningen. Theravada handlar det om individuell frälsning och man behöver inte ta ansvar för andra.

Mahayana, den andra inriktningen av buddhismen, är beteckningen för ett större fordon, där alla levande varelser färdas tillsammans mot upplysning. Mahayana talar om gemensamt ansvar. Mahayana är den förhärskande buddhismen i till exempel Tibet.

Annons
Annons
sleepy
Intro

Gör enkla bibelquizet: Om vila / arbete

I söndagens evangelietext möter vi systrarna Marta och Maria som har lite olika syn på arbete – men vilka bibelhistorier kan du om arbete och vila?

Resultat

Gör enkla bibelquizet: Om vila / arbete

Korrekta svar: av

Annons
Annons