Örjan hörde Jesu röst på Ericsson

Ericssonarbetaren sa upp sig och började köra taxi. I dag reser han runt och har väckelsemöten tillsammans med en före detta schlagervinnare. Nu har de skrivit en bok tillsammans. Örjan Armgrens livs-berättelse kan få vem som helst att tappa hakan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Om en vecka släpper han sin första bok – ”Två grannar berättar” – skriven tillsammans med musikern och evangelisten Simon Ådahl. I grova drag är boken en samling personliga berättelser av människor som på olika sätt gjort personliga möten med Jesus Kristus och fått sina liv förvandlade. Den innehåller också berättelsen om Örjan Armgrens egen väg från andlig skeptiker till en som litar hundraprocentigt på Herren.

– Om någon skulle sagt till mig för elva år sedan: ”Örjan, du kommer att vara ute och prata om Jesus”, då skulle jag sagt till den personen att ”du är inte klok”. Men se på mig i dag. Jag tog emot Jesus för tio år sedan.

Örjans väg till en tro är kantad av väldigt konkreta minnespunkter. Allting började 2001 när Örjan fortfarande arbetade som produktionsledare på Erics­son i Gävle.

– Jag satt en vanlig dag ensam på kontoret då jag fick höra en röst som sa: ”Örjan, du ska inte vara kvar här!”.

Förvånat vände han sig om men där fanns ingen, så Örjan fortsatte att arbeta.

– Rätt som det är får jag höra den där rösten igen: ”Örjan, du ska inte vara kvar här!”.

Den oförklarliga rösten satte igång nya funderingar. ”Vad är meningen med mitt liv? Är det bara äta, jobba, sova? Det måste finnas något mer …”.

Han pratade med sin fru Helene om saken, men var noga att inte nämna rösten. Efter några veckor lade Ericsson ett nytt varsel i Gävle och alla anställda erbjöds att säga upp sig med ekonomisk försörjning ett år framåt. Örjan såg sin chans och den här gången fick han Helens stöd.

Ledigheten var välkommen och gav mycket tid att tänka, men Örjan hade mycket att ta ikapp och ett möte med en läkare fick honom att inse att han nog var utbränd.

– Låna gärna en bok på biblio­teket, ta ett varmt bad och läs böcker, löd doktorns uppmaning.

Trots att Örjan bara läst en enda bok i sitt liv lydde han rådet. På biblioteket drogs han obevekligt till hyllan med andliga böcker.

– Jag läste 30–40 böcker om new age och allt möjligt men jag sa till min fru: ”Helene, det är som att jag söker ett bröd, men jag finner bara smulor”.

Att Jesus i Bibeln säger: ”Jag är livets bröd” hade Örjan då ingen aning om.

I sitt sökande efter mening besökte han en seans, men utan att få några svar.

– Jag var mer tom när jag gick ut därifrån än när jag kom in.

Någon månad senare följde Örjan med två av sina barn på kalas hos en granne där han hamnade i samtal om Jesus med en förälder, men det var inte vad Örjan ville höra. Jesus var en påhittad figur och Bibeln en sagobok. Det var hans bestämda uppfattning. Som tur var hade han lovat att hämta sin fru från jobbet så han kunde avvika från kalaset och slippa allt Jesusprat. Väl tillbaka skickade han Helene att hämta barnen. Själv gick han hem.

– När jag kom in i hallen och tog av mig skorna fick jag höra samma röst som jag hört 2001: ”Örjan, varför går du inte ner och hör med Ulrika vad som hänt med henne?”.

Han tvärstannade. Ulrika var mamman som hade kalaset och nog hade Örjan märkt att det hänt något med henne. Han tog på sig skorna och återvände till barnkalaset för att prata med Ulrika.

Samtalet slutade med att han och Helene kom överens om att Ulrika och en pastor skulle komma hem till dem om några dagar. In i det sista tvekade Örjan, men just som han var på väg att ställa in besöket kom den där rösten igen: ”Örjan, vad är det du är rädd för?”

Han hade inget svar på frågan. Måndagskvällen kom och med den Ulrika och pastorn som hette Ove. Det blev ett livsavgörande möte.

– Jag söker bara äktheten och sanningen, sa Örjan.

När han sedan bad överlåtelsebönen tillsammans med Ove kände Örjan en varm ström genom hela sin kropp och en osynlig hand som lyfter upp hans panna. Sedan hör han Helene säga:

– Jag vill också ta emot Jesus.

Även hon kände en varm ström och en osynlig hand som lyfte upp hennes panna. Dottern Cecilia ville också ta emot Jesus. Där och då förstod Örjan att Jesus var den som talat till honom på Ericsson och sedan den dagen är familjen Armgren inte sig lik.

Det som de tidigare betraktat som övernaturligt är i dag helt naturligt. På väg hem från sin första gudstjänst fick Örjan rött ljus. Han bad: ”Jesus om det är du som leder mig nu, vad är då nästa steg som du vill med mig?” När trafikljusen slår om till grönt kör en bil upp på höger sida och Örjans blick faller på nummerskylten – DOP. Han tar det som ett tydligt tecken.

Vid en konsert med en kristen hiphopare får Örjan syn på Simon Ådahl som han brukar småprata med på barnens dagis. Båda blir lika förvånade.

– Jag är frälst, säger Örjan. Och vet du vad, Simon? Jesus är det bästa som kan hända dig!

Simon skämdes att han aldrig pratat med Örjan om sin tro, men föreslog nu att de skulle öppna sina hem för gemensam bön.

– På så sätt fördes vi ihop. Och genom de här böneträffarna satte de andliga nådegåvorna igång.

Vid det här laget har Örjan lärt sig att känna igen rösten han hörde första gången på Ericsson. Boken ”Två grannar berättar” är sprängfull med berättelser om hur han och Simon fått förmedla ord till människor som fått dem att inse att Gud ser dem, älskar dem och vill deras allra bästa. Ett exempel på hur det kan gå till:

Simon och Örjan satt i en lägenhet i Spanien och skrev på boken när Örjan hörde Simon prata i telefon med någon. Han kände sig manad att också prata med kvinnan i andra änden, så när Simon pratat klart satte han på högtalaren på telefonen och sa:

– Herren är på mig och säger det här till dig: När du var i 14–15-årsåldern så gick du igenom en abort. Det har du brottats med, men Herren säger att han har förlåtit dig för det. Kvinnan bara skrek rakt ut: Det här kan ingen levande människa veta!

Både Örjan är Simon är noga med att poängtera att boken inte handlar om deras prestationer.

– Jag har inget att berömma mig av, säger Örjan och i boken berättar han också öppet om sina felsteg.

Som hur han ett tag blev hård och försökte pressa sina barn att tro genom att sätta upp alla möjliga regler. Det slutade med att Gud sa åt honom att be både frun och barnen om förlåtelse. Örjan är en person som vill göra saker helhjärtat och när det gäller Gud har han insett att det inte hänger på hans egen duktighet och prestation.

– Han vill inte ha det. Han vill ha min kärlek. Den helige Ande lade ner böner i mig och jag bad: Jesus, låt mig få den djupaste och personligaste kärleksrelation man kan ha med dig. Spräng alla begränsningar jag kan ha med dig, både medvetna och omedvetna. Det svarade Jesus på och det fortsätter han svara på.

Örjan Armgren

Född: 1968.

Familj: Gift med Helene, fyra barn, ett bonusbarn.

Bor: Radhus i Gävle.

Gör: Evan­gelist.

Aktuell: Med boken ”Två grannar berättar” (Sjöbergs förlag) skriven tillsammans med Simon Ådahl. Boken släpps den 9 december på en releasefest i Mellringekyrkan, Örebro.

Örjan Armgren

Örjan Armgren

Foto: Linda Ådahl
[x]
Foto: Pressbild
Annons
Hönökonferensen
Annons