Pastorn som blev Sveriges mysdeckardrottning

Författaren Annette Haaland gör succé med sin deckarserie om pastor Viveka som löser mord i det idylliska Enskede. De två första böckerna har sålts i över 100 000 exemplar och nu är den tredje boken här. Dagen möter en författare som funderar kring sin kallelse.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Precis som i boken vräker snön ner över Stora Gungans väg i Enskede. Jag har precis läst ut "Pastor Viveka och Glada änkan" och känner mig nästan som en av bokens karaktärer när jag går i snöyran på väg mot caféet där jag och författaren Annette Haaland stämt träff. Jag tänker på filmentusiasten Abbe, före detta missionären Biggan och den katolske prästen Benedetto vars värld jag nu promenerat rakt in i. Annette Haaland berättar att hon har en förkärlek för lite udda människor.

– Jag tror att vi alla är udda, men vi är bara olika bra på att dölja det. Om man är udda betraktar man tillvaron med distans och jag föreställer mig att man blir klok då.

Ser du dig själv som udda?

– Ja, innerst inne är jag udda. Jag har alltid varit någon slags betraktare.

Att vara en observatör kommer väl till pass när man ska skriva böcker. Annette Haaland fantiserade mycket redan som liten, på promenaderna bland tallarna i småländska Hestra där hon växte upp. Hela sitt liv har hon varit engagerad i frikyrkan, så när hon började skriva hämtade hon inspiration från den miljön.

Resultatet blev "Pastor Viveka och tanterna" utgiven på Albert Bonnier förlag. I den tredje boken som nu är släppt blir Viveka på nytt indragen i ett mysterium som tar sin början i att en grupp människor i Enskede öppnar upp den gamla kvartersbion "Glada Änkan" – som funnits på riktigt och som Annette Haaland läste tre rader om i hembygdsföreningens tidning. Det var då idén till senaste boken poppade upp.

 

Läs mer: Kyrktanter hjältar i mysdeckare

 

Från fönsterplatsen på caféet där jag och Annette Haaland sitter kan vi se Triangelkyrkan – Equmeniaförsamlingen där Annette tidigare arbetade som pastor. I de tre böckerna om pastor Viveka heter kyrkan Enskede frikyrka och församlingsborna är påhittade. Pastorn är också tillskruvad, men Annette gör ingen hemlighet av att hon plockat delar av sig själv för att bygga den färgstarka Viveka. Och Viveka går hem. De två första böckerna i serien har sammanlagt sålt i över 100 000 exemplar.

– Jag tror att det är ännu mer nu. Det finns en portal på nätet där man kan gå in och titta hur mycket böcker man sålt. Det blir lätt att man går in där varje dag, säger Annette.

När första boken kom för två år sedan brydde Annette Haaland sig inte om försäljningssiffror.

– Jag var överlycklig i två år för att någon ens ville ge ut min bok. På riktigt höll lyckan i sig i två år. Jag kunde tänka på det när jag gick till tunnelbanan "Tänk att jag får ge ut en bok."

– Min familj tycker inte längre att jag har rätt att klaga på något, för jag har ju fått ge ut böcker och får leva min dröm.

Har du rätt att klaga?

– Ja, det måste jag ju få göra. Det kommer ju en vardag också. Man måste ju ändå leva med sig själv, det är den stora utmaningen.

Annette Haaland är eftertänksam och gör inga utsvävningar i sina svar. Tonen är varm, blicken mild. Vid flera tillfällen avslutar hon sina meningar med "Hänger du med?" eller "Fattar du?" men inte på ett översittande sätt. Kanske är det läraren i henne som talar. Sedan några år tillbaka arbetar hon som lärare på den allmänna linjen på Bromma folkhögskola – och älskar det. Just nu jobbar hon 60 procent, för att kunna skriva resten. Trots att hon trivs med båda sina sysselsättningar är det något annat som gnager i henne.

– Det känns lite som att jag har svikit min pastorskallelse eftersom jag inte jobbar i någon församling.

 

Läs mer: Gospel för grannarna

 

Annette tystnar och hon erkänner att frågan är känslig. Hon kan sakna att predika och är fortfarande medlem i Triangelkyrkan. Men där håller hon en låg profil. Ibland tänker hon att ingen skulle våga anställa henne som pastor efter böckerna om den fritänkande och grubblande Viveka.

– Viveka kanske skulle börja tvivla i nästa bok, det kanske folk skulle kunna känna igen sig i, funderar Annette.

Vi pratar om kallelse och hon berättar om ett besök i en kyrka där hon blev uppmuntrad av en församlingsmedlem.

– Hon spände ögonen i mig och sa: Det du gör nu är mycket bättre än du själv förstår. Det var lite kul.

– Och när man gör det man tycker är roligt måste det väl finnas en mening med det, säger Annette.

Utifrån är det lätt att se att det finns en mening med Annette Haalands böcker. Genom pastor Viveka bjuder hon in tiotusentals sekulära svenskar till en frikyrka och låter mordmysterier blandas med livs- och trosfunderingar som "Vad är en själ?" eller "Hur ska man be?" Dessutom är inte hennes deckare av den hårdkokta sorten, utan beskrivs ofta som "feelgood" eller "mysdeckare. "

Det känns som du har hittat en helt egen nisch. Var har du hämtat inspiration?

– Jag har ingen direkt förebild, har inte läst många feelgood-böcker alls tidigare. Jag bara skrev och så blev det så här. Jag tror inte att det finns så många andra böcker i samma genre.

Vad tror du succén beror på?

– Många kan nog relatera till pastor Viveka, en person som alltid varit lite för snäll, som är godhjärtad och vill alla väl. Samtidigt visar Viveka att hon är mänsklig, trots att hon är pastor och det tycker nog många är skönt. Det finns en bild av kyrkan att allt ska vara så perfekt där eller att kristna tycker att de själva är perfekta, och då är det befriande med en pastor som går utanför ramarna.

I sina böcker driver Annette Haaland med saker i frikyrkan som utifrån kan verka knasiga, men hon gör det med värme, vilket har gått hem både hos kristna och sekulära. Dessutom vill hon skriva deckare där de kristna får vara hjältarna.

– När jag började läsa deckare slog det mig att kyrkan ofta framställs negativt. Det kan vara någon psykopat som citerar konstiga ställen ur Gamla testamentet och det kan jag störa mig på. Jag förstår att det kan vara frestande att använda religionen på det sättet, men jag tycker att det är lite för lättköpt. Så jag ville göra tvärtom.

Efter tre böcker om pastor Viveka börjar Annette Haaland bli en etablerad författare. Men hon har inte riktigt vant sig vid tanken.

– Ibland tänker jag att jag bara låtsas vara författare och att någon snart kommer upptäcka att jag är en bluff.

Men vad är det de skulle upptäcka, att det inte är du som skrivit boken?

– Nej, men typ att förlaget gjort så mycket reklam och att ingen gillar böckerna egentligen.

Hur känns det att du börjar bli ett känt namn?

– Nu ska vi inte överdriva. Dessutom är det ingen som känner igen mig från bilderna, för där ser jag yngre ut och har massor av smink.

Annette Haaland har aviserat på förhand att hon inte vill bli fotograferad.

– Jag måste fundera på varför jag avskyr det så mycket. Men för mig är det värre än att gå till tandläkaren utan bedövning. Sist jag skulle fotograferas kom fem personer som jag kände förbi och det kändes så pinsamt. Det var tillräckligt traumatiskt att ta mina författarporträtt och då var det ändå en kompis som tog dem.

Det blir ingen fotografering, men jag ställer en sista fråga:

I din första bok bär Viveka olika t-shirts med dolda budskap under pastorsskjortan. Saker hon vill säga men inte vågar. Vad skulle det stå på din t-shirt om du hade en?

Annette Haaland tänker en stund och säger sedan:

– Finns Gud?

 

Läs mer: Åsa Larsson: Jag har alltid älskat Bibeln

Fakta:

Annette Haaland

Ålder: 52.

Familj: Maken Per och barnen Nisse, Lisa och Nora.

Bor: Gamla Enskede, Stockholm.

Gör: Lärare i svenska, religion och filosofi på Bromma folkhögskola, före detta pastor. Ägnar 40 procent av sin arbetstid till bokskrivande.

Aktuell: Som författare till boken ”Pastor Viveka och Glada änkan”.

"Pastor Viveka och Gula änkan" av Annette Haaland.

"Pastor Viveka och Gula änkan" av Annette Haaland.

Foto: Press
[x]
Annons
Annons