Pulshöjande brottningskamp mellan tro och vetenskap i ”Begynnelse”

Dan Brown, författaren till de uppmärksammade ”Da Vinci-koden” och ”Änglar och demoner” släppte under hösten romanen ”Begynnelse” som legat stadigt på topplistorna sedan dess. Dagens recensent Per-John Thörn läser en spänningsroman i religiöst landskap.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Dan Brown

”Begynnelse”

(Albert Bonniers förlag)

Inte heller i ”Begynnelse” sparar Dan Brown på krutet. På nytt får vi möta symbolikprofessorn Robert Langdon i en väv av konst, koder, konspirationsteorier, mystik, mord och existentiella funderingar. Det är extra allt när klockan tickar i den spanska natten, medieplattformarnas klicksiffror stiger och artificiell intelligens närmar sig ”mänsklighet”.

Som vanligt rör sig författaren i ett religiöst landskap. Här med vetenskapen som tydlig motpol till religionen. Det spänner från ”varifrån kommer vi?” till ”vart är vi på väg?”. Romanen tar avstamp på Guggenheimmuseet i Bilbao där Langdons uppfinningsrike vän Edmond Kirsch under spektakulära former ska avslöja en upptäckt som förväntas skapa ett paradigmskifte i fråga om hur vi betraktar tillvaron.

Vägen till avslöjandet blir naturligtvis krokig. Det är spännande, med många korta kapitel och påtaglig puls. Och visst är det tacksamt att det utspelar sig i en stad jag nyss besökt. När Langdon och hans kvinnliga sällskap (ja, förstås) senare tar sig fram genom Barcelona känner jag mig som deras skugga vid La Sagrada Família, Casa Milà och Parc Güell.

Men tyvärr är karaktärsskisserna för grunda. Och Langdon skrivs ofta fram som påläst man som förklarar saker för vacker kvinna (museichefen Ambra Vidal). ”Mansplainingen” är lika tröttsam som att Brown faller i David Lagercrantz ”Millennium”-dike; att berätta det vi redan vet flera gånger med enda skillnaden att en ny person upplever det. Färre sidor hade gjort romanen större.

Jag kan heller inte blunda för att framtiden som Kirschs avslöjande tecknar påminner om tankarna i den första ”Matrix”-filmen. Även om mycket har hänt sedan dess, inte minst just ifråga om artificiell intelligens, kändes visionen betydligt mer utmanande då. På andra sidan millenieskiftet.

Precis som i omdiskuterade ”Da Vinci-koden” (2003), där Jesus, Maria Magdalena och sökandet efter den heliga graal tog stor plats, ljuder religionskritiken i ”Begynnelse”. Men jag anar nu en större ödmjukhet inför verklighetens luckor hos Brown, bland annat speglad i hur Langdon uttrycker sig mot bokens slut. Där trådarna förstås knyts ihop annorlunda än vad jag invaggats att tro.

Kanske har jag även, efter att ha plöjt fyra av Dan Browns sju verk, lärt mig att läsa honom som det han är. En romanförfattare, med påtaglig förmåga att tvinga fram snabba bladvändningar.

Annons
Annons