Rapparen som blev biskopens närmaste man

Helsingfors nya lutherska biskop valde en rap-artist till sin teologiskt sakkunnige. Lauri Kemppainen, 34, är visserligen också doktor i teologi, men kanske är det just kombinationen som är intressant för att förstå samtiden.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Det var självklart för Lauri Kemppainen att svara ja när han i höstas fick förfrågan om att bli biskop Teemu Laajasalos assistent i teologiska frågor. Fast han hade jobbat som präst på heltid i endast fyra månader så kunde han inte säga nej när biskopen kallade.

– Det var Teemus sätt att tala om tro i väldigt olika sammanhang som tilltalade mig redan innan jag lärde känna honom, säger Lauri Kemppainen.

Han nämner ett hur Teemu Laajasalo under sin tid som Berghälls kyrkoherde under en festival i Helsingfors, lät sätta upp klistermärken ”Kyrkan hjälper i nöden” på de tillfälliga toaletter som ställts upp på området. Prästen talade om själanöd och nödvändigheten av att komma till himlen.

I en telefonintervju, som han föredrar att ha på finska, berättar Lauri Kemppainen om varför han som var rap-artist under namnet Daikini blev teolog. Lauri Kemppainen är uppvuxen i en kristen familj i nordöstra Finland och gick på kyrkans förskola och deltog i gudstjänsterna tillsammans med sin familj. Kyrkan var en del av livet, men det var inte så spikrakt som det kanske såg ut.

– Jag har ifrågasatt och grubblat över livets stora frågor redan under min tid i grundskolan. I gymnasiet ville jag läsa filosofi. Jag valde alla tillgängliga kurser i filosofi och blev helt uppslukad av filosofiska och teologiska frågor. Dessutom läste jag mycket annan filosofisk litteratur utöver skolböckerna.

– Teolog blev jag för att jag är intresserad av just de här stora livsfrågorna. Det enda alternativ var att söka in på teologiska i Helsingfors universitet för att kunna fördjupa mig i dem, säger Lauri Kemppainen.

Musikintresset väcktes i ungdomen och han blev förälskad i hardcoremetal. Hans pappa förstod sig inte på musikstilen, men stöttade sönernas rockgrupp genom att skjutsa och låna ut bilen för att pojkarna kunde ta sig till spelningar.

– Det var inte någon protest mot kyrkan eller tron, tvärtom. Vi spelade på ungdomsgårdar och jag kunde ha en t-shirt på mig med texten Jesus är Herre. Vi hade låtar med starkt kristet budskap, men vi var inte profilerade som en kristen grupp. Vi spelade på festivaler och var förband till kända artister.

Sedan började de första finska rap-artisterna göra rap på finska. För Lauri tog detta skruv för att han hade alltid gillat att laborera med ord. Eftersom han inte kan sjunga i traditionell mening, enligt honom själv, insåg han att rap skulle passa honom bra. Ett uttryckssätt där han kunde kombinera textskrivandet och sången.

– Från första början var det stora existentiella teman, men också annat. Vi spelade mycket i profana sammanhang. Det kyrkliga kom senare, berättar Lauri Kemppainen.

De senaste åren har han gjort många kyrkliga projekt med hög profil. Som exempel nämner han musikvideon till Reformationsåret 2017, då han gjorde en rap-version av Luthers "Vår Gud är oss en väldig borg".

Som teologiskt sakkunnig hos biskopen är Lauri inte talskrivaren. Men han är med och bollar idéer och funderar på teman och formuleringar som biskopen kan använda sig av.

Arbetet formas efter de behov som finns. Om det är många tal som ska hållas, till exempel höll biskopen tal vid riksmötets öppnande i Helsingfors domkyrka i februari, då måste den teologiskt sakkunnige hjälpa till och söka efter relevanta teman. Domkapitlets bibliotek är ett annat av Lauris ansvarsområden.

Bakgrunden som rap-artist ger nya perspektiv. Han vet vad det innebär att stå inför en publik. Texterna, det skrivna och talade ordet, är hans verktyg.

– Det är dock mina teologiska teman som gjort att jag är här. Jag har skrivit om spänningen mellan den sekulariserade kulturen och människans andliga törst, summerar Lauri Kemppainen.

Hans doktorsavhandling handlar om krig och fred fast inte så mycket i politisk mening. Lauri Kemppainen har utforskat ämnet mer utifrån ett filo1sofiskt perspektiv, där han menar att hela vår existens, som vi känner till den, är våldsam. Är det rent av så att vi är våldets fångar? Naturens kretslopp är ett våldsamt system där döda eller att bli dödad gäller. Man dödar för att andra ska kunna leva.

– Den kristna tron är en sannerligen vacker vision om verkligheten eftersom den påstår att all den död och blodsutgjutelse som vi ser omkring oss inte är hela sanningen. Vi lever i en fallen värld och det kristna budskapet är att Kristus har segrat genom sin död och uppståndelse och gett oss hopp om att vi också en gång ska se Guds härlighet, där döden och blodsutgjutelsen inte är nödvändigt som livsgivare.

Lauri Kemppainen berättar att när detta radikala gick upp för honom, verkade det först ångestfyllt. Det verkade ju helt onaturligt och främmande för livet. Trots allt det vackra och fantastiska lever vi i något beklagligt, att Guds vilja inte får ske i den här världen som han vill.

– Ända sedan jag började jobba med min avhandling har jag försökt se motsättningen mellan tro och förnuft i ögonen, säger han.

– Det har varit en utmaning, men också en stor källa för glädje. Och då känner jag att vad som än händer i världen, kan det inte rubba det faktum att Gud finns. Guds verklighet är alltid något mer och något vackrare och bättre.

Vilken är den största utmaningen för kyrkan i dag?

– Det är samhällets sekularisering, det offentliga förståndets utveckling. Det är ju mycket av vår världsåskådning som sitter i väggarna.

– När det offentliga förståndet, som engelsmän kallar "public reason", går tillräckligt långt nonchalerar de flesta kristendomen som Jesus-sagor och nonsens utan att ens tänka efter. Det är bekymmersamt.

Därför tycker Lauri Kemppainen att det är viktigt att försvara den kristna tron som en världsåskådning som har långa filosofiska traditioner och grunder. Många europeiska värderingar som anses oumbärliga är ett resultat av den kristna kulturens inverkan under flera hundra år.

– Det är inte en slump att vi har en människorättsmoral som lyfter fram människans lika värde. Det är viktigt att lyfta fram att tro inte är några slumpmässigt valda påståenden om otroliga saker, utan det är ett sätt att se på världen och värden, säger Lauri Kemppainen.

I början av arbetet med doktorsavhandlingen häpnade han hur dåligt grundad materialismen är rent filosofiskt.

– Det är inte alls självklart att alla förståndiga människor skulle dra slutsatsen att Gud inte finns eller att det inte finns något bortom detta och att allt styrs av naturlagarna utan något mål.

– Den filosofiska debatten handlar hela tiden om hur det verkligen förhåller sig. Det är viktigt att gudstron kan försvaras logiskt. Genom filosofiska metoder kan man fundera på Gud på riktigt och dra slutsatsen att det är förnuftigt att anta att Gud finns.

Annons
Annons