Recension: Loney Dears album är paradoxalt och vackert som livet självt

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

 

Loney Dear: ”Loney Dear” (Real World/Border)

Betyg: 4 av 5

Sex års väntan på nya skivan från Emil Svanängen, med artistnamnet Loney Dear, har skruvat upp förväntningarna, liksom att den släpps på Peter Gabriels skivbolag. Och de höga förväntningarna infrias: Loney Dears musik tar här ytterligare några steg mot förfining. Det är vackert och känslofyllt och Emil sjunger bättre än någonsin.

En av konstens styrkor är dess förmåga att vara lika paradoxal som livet självt. Emil Svanängen är en sann konstnär och hans musik är på många sätt paradoxal. Den första paradoxen: att genom komplexitet och detaljrikedom skapa ett slags enkelhet, en direkthet. Här finns ofta lager på lager av finesser, ändå känns låtarna omedelbara i sitt tilltal.

Den andra paradoxen: Emil brottas här intensivt med mörkret, både det inre och det yttre, både det personliga och det strukturella. Men genom att konfrontera, formulera och göra enastående musik av mörkret, börjar det glöda av ljus.

Skivan lämnar därför efter sig ett slags rofullt hopp. Livet går vidare, trots allt. Svårigheterna är inte över, ”but the last one’s overcome. Sum it up, it’s all been done, someone forgives you, the done is done”, som han sjunger i ”Sum”.

Fotnot: Skivan släpps den 29 september

#MeToo
Annons
Annons
Annons
Annons