Regissören: Mukwegefilmen är en film om styrka

Filmen om Denis Mukwege, som räddar livet på våldtagna kvinnor i konflikternas Kongo, hade svensk premiär i veckan. Trots ämnet är det inte, säger filmregissören Thierry Michel, en sorglig film.– Det är en film om styrka och övertygelse och den är en hyllning till kvinnan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Den kongolesiske flerfaldigt belönade doktor Mukwege har gästat Sverige under veckan, tillsammans med filmregissören Thierry Michel. Dagen får en pratstund med regissören mellan filmpresentationer och paneldebatter. Thierry Michel har rest jorden runt med sin film "Mannen som lagar kvinnor", och berättar att filmen nu är översatt till 25 språk. Den har visats i Mexico, i Argentina, Algeriet, i USA. Den har presenterats för FN-tjänstemän och den har köpts in av skolor. Men den har också visats på en rad filmfestivaler och fått många priser. Thierry Michel säger att den ofta fått det som på festivaler kallas "publikpris" - det vill säga att den har röstats fram av publiken som "bästa film".

– Det betyder att den har nått hjärtat. Och vi märker överallt där vi presenterar den, att den väcker tankar och känslor. Många kvinnor säger: "Vi har upplevt liknande saker".

Det är en film som påverkar, säger han - just därför att den lyfter fram svåra saker, sådant som varit tabu.

– I Algeriet berättade kvinnor att kvinnor hade utsatts för både våldtäkter och mord av bland annat islamister under det långa inbördeskriget där. Men man har inte talat om det.

Thierry Michel har en lång rad filmer bakom sig. Det är mest dokumentärfilm han ägnat sig åt under sin karriär, och tio av filmerna är gjorda i Kongo. Det var alltså ett land han kände väl till när han fattade beslutet att göra en film om doktorns arbete på Panzisjukhuset i Bukavu. Thierry Michel hade ofta hört talas om doktorn, och många hade föreslagit att han skulle göra en film om doktorns viktiga arbete med att hjälpa kvinnor som våldtagits och lemlästats under konflikterna i östra Kongo. Men det fanns ett problem vid den här tiden: Thierry Michel hade slängts ut från Kongo.

– När filmen skulle göras hade jag blivit utvisad från Kongo, och landet drev en process mot mig i Belgien, berättar han.

Det här var andra gången filmaren utvisades från Kongo. Första gången blev han häktad i landet, anklagades för att vara spion och riskerade tio års fängelse. Den gången räddades han av franska, belgiska och amerikanska ambassader och kunde lämna landet. Andra gången, efter att ha gjort en film om "Kongos Martin Luther King" utvisades han och man startade också en process mot honom i Belgien.

Båda gångerna handlade det om för landet misshaglig kritik i filmerna. Men han vann till sist processen i Belgien. Då hade han hunnit träffa Denis Mukwege i Paris.

– Mukwege kände till mina filmer, och vi klickade direkt. I dag är vi mer än vänner, det är snarare som en familjerelation, säger Thierry Michel.

Thierry Michel försökte först hitta en annan regissör för filmen, eftersom han själv inte kunde resa in i Kongo, och eftersom han höll på med ett annat filmprojekt i Turkiet.

– Jag föreslog en känd regissör, en kvinna. Hon åkte till Kongo, men hon blev rädd - hon sade att hon kunde tänka sig att filma inne på kliniken, men hon vågade inte resa runt i landet.

Till sist blev det Thierry Michel som gjorde filmen, ihop med Colette Braeckman.

– Jag övergav projektet i Turkiet - och det är jag glad för i dag, säger han.

I "Mannen som lagar kvinnor" möter vi en rad kvinnor, som varit utsatta för det som i Kongo faktiskt har blivit ett sätt att kriga: förstörelse av kvinnors kroppar. Ändå är filmen inte sorglig, säger han.

– Det är en film om motstånd. Det är en film om övertygelse, om kraft, om engagemang. Den är en hyllning till doktorn, och till kvinnorna. Den visar hur dessa kvinnor hittar en inre styrka och reser sig - flera av dem gör resan från att vara ett offer till att bli en aktivist. Hur klarar man att göra den resan? Det är detta filmen handlar om.

– Jag ville visa det vackra i denna styrka, och sättet att göra det som filmare var att berätta detta genom att visa på skönhet: skönheten i det afrikanska landskapet, hos kvinnorna, och hos doktorn.

Samtidigt skymtar den allra värsta grymheten fram. Vi ser operationer där doktorn försöker återställa kroppar som stympats genom att man kört upp knivar och käppar i kvinnorna. Hur orkar man, som doktor Mukwege, arbeta mot denna ondska år efter år?

– Det finns flera aspekter här, säger Thierry Michel. Det handlar bland annat om hans starka tro.Jag är själv agnostiker, men jag blev till stor del formad av katolsk tro. Så jag känner väl till styrkan i evangeliet - där möter vi en man som går ända till döden för att försvara sina ideer. Och som gör det med övertygelse, med empati för de svagaste, till och med för de prostituerade. Han revolterar mot maktens män, mot fariseerna och han visar sin ilska.

– Men sedan finns också i Mukweges liv vissa vändpunkter. Han såg sin far föras bort av rebeller när han var åtta–tio år. Rebellerna ville döda fadern, men till sist gjorde de inte det. Pappan blev bortförd i kyrkan, mitt under mässan. Mukwege har också två nära vänner som har blivit mördade.

– När man ser på doktor Mukweges liv, så ser man att varje gång han blir konfronterad med våldet och orättvisan säger han att han skall få revansch mot det. Jag tror att människor som han, som Martin Luther King, som Mandela, de har en mission. Och ingenting kommer att hindra dem. Han är omutbar, han är övertygad, och han är modig. Det finns inte många av Mukweges sort i Kongo.

– Han är en hjälte, och någonstans är detta också bilden av en profet.

Och som många profeter, har Denis Mukwege också blivit motarbetad. Han fick FN:s pris för mänskliga rättigheter 2008, men har också utsatts för mordförsök. Numera har han ständigt FN-beskydd. Filmen om hans liv som nu visas överallt i världen, förbjöds först i hemlandet.

– Filmen förbjöds därför att makten är inblandad. Det finns ministrar och andra ledare i landet som står på FN:s lista på personer som begått kriminella handlingar. Så man kan förstå varför filmen är förbjuden, säger Thierry Michel.

Dock är filmen numera inte helt förbjuden. Spelet runt detta är, säger Thierry Michel, "som teater".

– Det blev stora protester när filmen förbjöds från EU. Samtidigt åkte jag runt och presenterade filmen. Jag träffade doktor Mukwege i Washington och vi förberedde en visning för FN. Och då sade man sig i Kongo: "Det här blir svårt". Hur skulle man förklara att filmen var förbjuden?

Resultatet blev ett slags kompromiss. Filmen var, förklarade de kongolesiska representanter som nu kom till Washington, tillåten.

– Man ville ge en annan version än den officiella. Man sade, att filmen får visas på kulturcentra och i diplomatiska sammanhang. Men jag känner ingen enda kongoles som har vågat ta risken att presentera filmen.

Trots motståndet i hemlandet har filmen lyckats förändra och påverka synen på våldtäkter i krig och konflikter, och även synen på sexuellt våld generellt, menar Thierry Michel.

– Ja. Filmen har fått många att tänka efter. Frågan om våldtäkter som krigshandling är nu ställd. Och man har börjat formulera sig kring vad detta innebär - man har börjat säga att våldtäkt ska betraktas som ett vapen i krig. Så debatten har förts framåt.

Fakta:

Här visas filmen

Fredagen 21 i Umeå, Stora Vävensalen klockan 20.00

Måndagen 24 oktober, Zita i Stockholm klockan 20.00

Onsdagen den 26 oktober, Zita i Stockholm klockan 20.00

14 filmpriser

Filmen "The man who mends women" har fått hela 14 filmpriser och färdigställdes 2015. Den har visats i en rad länder.

Thierry Michel har gjort över 20 andra filmer. Några av dem är: ”Zaire, le cycle du serpent” (1992), ”Mobuto, roi du Zaire” (1999), ”Congo River, Beyond Darkness” (2005), ”Katanga Business” (2009), ”Métamorphose d’une gare” (2010), ”The Chebeya affair, a State crime?” (2012).

Annons
Annons
Dagens människa
Annons
Annons