Så skrev Ingmar Johánsson sången ”Alltid på väg”

Ingmar Johánsson minns inte detaljerna kring hur sången ”Alltid på väg” kom till. Men han kommer tydligt ihåg mottagandet den fick när han sjöng den på Björngårdsvillan i Göteborg.
– Jag tänkte: Vad är det som händer?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

I dag är Ingmar Johánsson kyrkoherde i S:t Johannes församling i centrala Stockholm. Han prästvigdes 2002 men musiken har funnits med i hans liv längre än så. I tidiga barnaår började han spela och i 13–14-årsåldern började han att skriva egna låtar.

– Många människor skriver dagbok, men jag har inte varit en sådan. Jag har skrivit sånger i stället, berättar Ingmar när vi träffar honom i en av de samlingslokaler som hans församling disponerar.

Ingmar har skrivit åtskilliga sånger genom åren. Inte så få av dem ingår i kategorin psalmer och andliga sånger. Från början snickrade han mest poplåtar, men allteftersom åren gick och de andliga funderingarna djupnade började han dras mot gudstjänstmusiken. En hörselskada i mitten av 1980-talet tvingade honom att ta en lång paus från musiken.

– Min tinnitus gjorde att jag på många, många år varken kunde lyssna på inspelad musik och inte heller spela med band. Jag kunde på min höjd jobba rent akustiskt. Det tog många år innan jag vande mig vid att inte uppleva tystnaden längre.

Vid den tiden hade ”Alltid på väg” redan fått några år på nacken. Sången skrevs 1978 till Ingmars andra album ”Bildspråk”. Jag frågar vad han minns av sångens tillkomst.

– Inte så mycket. En kusin har berättat för mig att vi hade haft en livlig debatt om tro, hon och jag, och att jag skrev sången efter den debatten. För mig var den då bara en låt bland många låtar som jag hade skrivit till ”Bildspråk”.

Albumet hade ett tema, påminner Ingmar.

– Jag vet inte om du är som jag, men man brottas med karaktärsfel och man går vilse i livet ibland. Man missar målet med ens tillvaro. Det var väl det jag satt och funderade på, men så fanns ett djupt beslut hos mig att ”vad jag än gör, vad jag än tar mig för, ska jag aldrig släppa taget”.

Sången skrevs också bara några år efter ett viktig personlig händelse i Ingmars liv.

– Jag lät döpa mig 1972, första advent. Det var ett stort ställningstagande i mitt liv, även om jag sedan inte blev kvar i mitt barndomssamfund. Jag bodde i Stockolm då och det var viktigt för mig att få åka hem och låta döpa mig i den kyrka där jag hade gått i söndagsskolan. Det ställningstagande som jag gjorde då har burit mig genom livet.

Läs mer: Ingmar Johánsson startade nätverk där män får prata om känslor
 

När skivan ”Bildspråk” väl hade kommit ut turnerade Ingmar med ”Alltid på väg” och de andra låtarna och hamnade då på Västkusten.

– Jag minns en av de första gångerna jag framförde den i ett större sammanhang. Det fanns någonting i Göteborg på den tiden som hette Björngårdsvillan, många tv-program spelades in där. Det var fullt med folk, ungdomar, alldeles fullsatt. Jag spelade låten och efteråt tänkte jag: ”Vad är det som händer?” Det blev så enormt stämningsfullt, rent av andaktsfullt i konsertlokalen. Jag tänkte: ”Vad märkligt. Varför händer inte det med de andra låtarna?” Det kanske var en av de första gångerna som jag förstod att den där låten hade någonting.

Läs också: Så kom lovsången ”Jag vill ge dig o Herre min lovsång” till
 

”Alltid på väg” har genom åren gett upphov till åtskilliga reaktioner av personlig art. En kom efter en konsert i en stad i södra Sverige där Ingmar hade spelat ensam med gitarr i ett sammanhang som påminde om Fryshuset i Stockholm, alltså där ungdomar samlades. Ändå satt ett äldre par i publiken.

– Efteråt kom de fram och jag kände att han hade tagit ett par whiskeypinnar. ”Vi vill prata med dig”, sa de. Javisst. Så berättade de att deras son kämpat med cancer under en lång tid, till och från på Jönköpings sjukhus. Där hade han kommit i kontakt med sjukhusprästen och hon hade hjälpt honom fram till en tro.

Rösten brister när Ingmar berättar och han får svårt att hålla tårarna tillbaka.

– I den vevan hade hon introducerat ”Alltid på väg” för honom, så det blev hans sång. Föräldrarna sa: ”Vi är ju inte speciellt religiösa, men vår pojke han dog mer eller mindre med den sången på sina läppar.”

Ingmar beskriver en förunderlig vinterpromenad hem till hotellet den kvällen, stora vita flingor föll som i en amerikansk tecknad julfilm. Fotspår i snön och alldeles uppfylld av föräldrarnas berättelse.

– När jag kom in på hotellet då visste jag att det här skulle bli en psalm som skulle sjungas mycket.

Det måste ha varit något oerhört speciellt att som sångförfattare få en sådan berättelse?

– Ja, jag hade ju inte varit med om det tidigare. Jag minns att jag böjde knä där. Tackade. Och det är ju det man vill när man skriver sånger och psalmer, man vill ju beröra, man vill berätta någonting.

– Sedan, när man väl har skrivit en sång så lever den sitt eget liv, säger Ingmar och förklarar hur han hela tiden möter tolkningar av sina sånger som han själv aldrig tänkt på när han skrev dem.

– Man har inte tolkningsföreträde längre, konstaterar han.

Läs också: Tomas och Ingela Hagenfors: Så kom sången ”Äktenskapsbön” till
 

”Alltid på väg” är en sång som Ingmar blivit starkt förknippad med, framför allt i frikyrkan.

Jag kan tänka mig att det varit svårt ibland att göra en konsert och inte sjunga den?

– Ja. Det har funnits perioder när jag ganska trött på den, liksom försökt slippa undan att sjunga den. Nu har jag sedan många år kapitulerat. Jag sjunger den alltid.

I början av 1990-talet gjorde Ingmar en textmässig bearbetning av sången.

– Det fanns något i tredje versen som jag inte var riktigt nöjd med. Även om den handlar om himlen och att möta den famn som tar emot oss när vi dör, så hade den inget riktigt centrum tyckte jag. Ungefär som ett kyrkorum alltid har ett centrum, så tycker jag att en psalm ska ha ett tydligt centrum. Därför plockade jag in ett sådant. Kristi död och uppståndelse. Jag skrev om tredje versen och är väldigt nöjd med det, konstaterar Ingmar.

Så långt Ingmar vet har sången inte vandrat utanför Sveriges gränser, men det finns en engelsk översättning som han själv gjort och spelat in. ”Distant destination” lyder den engelska titeln.

– Jag gjorde då en bearbetning av melodin. I den engelska inspelningen har jag skrivit den som jag egentligen ville skriva den rent musikaliskt.

Läs också: Lars Petersson: Lovsång är inte till för människor utan Gud

Ingmar Johánsson

Ålder: 65 år.

Familj: Livskamraten Anna, två vuxna barn, två vuxna bonusbarn, fyra barnbarn.

Gör: Kyrkoherde i S:t Johannes församling i Stockholm. Sångare, musiker, låtskrivare.

Kuriosa: Var med och startade Höga visan i början av 1970-talet, ett av Sveriges första kristna rockband.

Aktuell: Med sången ”Alltid på väg” i DagenTV-serien ”Så kom sången till”.

Annons
Annons