Scener ur ett konstnärskap

Jonathan Johansson ”Love & devotion” (Sony music)

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Vem av alla ska göra det så snart igen om inte Jonathan Johansson? ”Lebensraum!”-släppet är ju bara 1,5 år gammalt. Naturligtvis välkomnar jag nya albumet.­ Eller album och album, det är snarare en pjäs med mycket musik i. En popmusikal.

På ”Love & devotion” fortsätter resan vars start anats. Mer och mer gestaltar han olika situationer utan att förklara dem. Levererar en serie flyktigt svävande akter som till skillnad från regelrätta radio­låtar inte hinner avslutas inom det snäva format de ges.

Här är scenmodellen kanske tydligast i singeln ”Sommarkläder”, med sin lättnynnade refräng, och ”Du så fin”. Scener ur en relation?

Jonathan Johansson fäster stor tilltro till lyssnaren. Mellan snygga baslinjer, som i ”Bull city”, ”Släng alla heartbreakstråkar” och ”Ti amo”, breder ett nät av möjliga citat och referenser ut sig. Det är en fasci­nerande väv av verkligheter. Och ibland byter han sången mot prat. Eller låter någon annan tala.

När artister som Frida Hyvönen och Maia Hirasawa byter engelskan mot svenska gör Jonathan Johans­son tvärtom. Nästan. Här blandas språken friskt inom en och samma låt. Jag stör mig tills jag inser att det är så vi (jag) pratar. Illustrativt.

Refrängen i vackra ”We above” är helt på engelska medan ”Tinning mot tinning” mynnar ut i ”I want to know what love is”. En metareferens till filmen ”Fucking Åmål”?

Helt oförståeligt? Eller alldeles, alldeles … uppenbart?

86268.jpg

Foto: Pressbild
[x]
Annons
Annons
Annons
Annons