Trion Vallevan vill bidra med nya toner i kyrkan

– Jamen visst är det så! Folkmusikens styrka är spelglädjen och lite av känslan "kom som du är". Och det känns väldigt mycket som Gud!

Maria Wall sitter tillsammans med musikerkollegorna Emil Kunze och Mikael Grafström vid köksbordet hemma hos familjen Grafström. Det här är deras gemensamma mötesplats, ett andra hem för både Emil och Maria, där de tre goda vännerna också spelat in drömprojektet, fullängdsskivan ”Utanför och innanpå” som de egentligen hade planerat släppa redan för sju år sedan.

– Men livet kom emellan, säger Mikael.

Låt oss ta historien alldeles från början. Emil och Maria möttes på musikgymnasiet i Karlstad där de lärde känna varandra och blev goda vänner. Maria som växt upp i en kristen familj tog med Emil till kyrkan.

– Så jag blev frälst på gymnasiet med buller och bång. Och jag i min tur fick med Maria in i folkmusiken. Så det blev en riktigt bra kombo, säger Emil och skrattar.

Redan då började de spela tillsammans, framför allt i kyrkan eftersom Maria hade goda kontakter där. Men gruppen Vallevan formades först när Mikael kom in i bilden. En ångermanlänning med hjärta och själ rotat i Höga Kustens vilda natur. Mikael hade liksom Maria växt upp i frikyrkan men det där med musiken kom senare i livet.

– Jag fick höra att jag inte var musikalisk när man gjorde det nationella testet 1982 i kommunala musikskolan för att se vilka som var värda undervisning eller inte, berättar Mikael.

Och på träslöjden i skolan fick han höra att han inte var så vidare värst kunnig på det här med trä heller. Maria frustar:

– Det är inte klokt, idag bygger du nyckelharpor!

Jo det blev både musik och hantverk för Mikael. Som 16-åring började han spela gitarr trots allt och gick igenom både körer och lovsångsteam i kyrkan. Folkmusiken snappade han upp på P4.

– Jag fick höra Åsa Jinder och tyckte att det lät intressant. Vad är en nyckelharpa egentligen? Så jag började bygga en egen, och när jag två år senare stötte på folkmusikgruppen Väsen var jag fast. Det här tyckte jag om, berättar Mikael.

Som självlärd musiker blev folkmusiken också vägen in till musikhögskolan där han träffade Emil, och resten är som man säger historia. Vallevan hade sin första konsert tillsammans 2006 och spelade in en EP 2008. De två följande åren hade de tre vännerna en hel del spelningar och planen var att gå in i studion 2010 för att spela in en fullängdsskiva.

Men, som sagt. Livet kom emellan.

– Vi ska inte mörka att livet går upp och ner. Men det är också så att allt det som har kommit i vägen har inte varit ett misslyckande. Att ta sig genom kriser, sjukdomar, graviditet – det har gjort skivan till vad den är, säger Mikael.

Vallevans musik har också förändrats under den här tiden.

– Från början var det väldigt mycket mer traditionell folkmusik men i ensembletappning, säger Emil.

– Mycket mer av folkliga koraler, visor och tradlåtar, förklarar Maria.

Och hur skulle ni beskriva er musik idag?

– Folklig visa med poppiga inslag…?

Emil protesterar mot Mikaels beskrivning:

– Haha, det låter alldeles för snällt!!

Men Mikael står på sig:

– Vi har ju allt ifrån lite lugnare låtar till jätteösigt. Lite balkan, lite singer-songwriter …det här är ju en akustisk genre som kan låta lite hur som helst även om folkmusik är grunden.

Alla låtar utom en på skivan är egenskrivet material. Framför allt Maria har bidragit med både text och musik, men alla tre har involverats i musikskapandet på olika sätt. Och de har inte dragit sig för att experimentera, som när de skrev "Tvåtaktarn".

– Vi satte oss i ett rum och skrev två takter var, sen fick nästa ta vid. Ungefär som när man ritar en gubbe och viker papperet, säger Maria och skrattar.

– Det har varit en process som också har handlat om att släppa loss kreativiteten och spela det vi verkligen hade lust med.

Från början var sättningen väldigt enkel: sång, fiol, gitarr. Med tiden har fler instrument och uttryck kommit till, som månmarkapipa (påminner om blockflöjt) och mandolin.

Vad känner ni att ni vill förmedla med er musik?

– Känslan är nog att vi vill bjuda in lyssnaren till vårt vardagsrum. Vi har väldigt starka relationer till varandra och det finns en väldigt genuin spelglädje som vi verkligen påminns om när vi spelar live, säger Maria.

De har spelat på folkmusikfestivaler, spelmansstämmor och kristna konferenser som Frizon, Torp och Gullbrannafestivalen.

– Och det har varit väldigt roligt att spela just i kyrkor eftersom det känns som att vi bidrar med något nytt, säger Maria.

De har aldrig gett sig själva titeln "kristet band".

– Snarare är det så att tron är gemensam nämnare för oss alla tre och därför är det också naturligt att tron finns med i vårt band. Gud är en väldigt viktig del av livet och det märks i musiken också, säger Emil.

Mikael fortsätter:

– Vi tar vår tro på stort allvar, vi vill leva i riktning mot Gud och man kan nog se vårt musikaliska uttryck som en frukt av vårt liv med Gud och med varandra.

Men det i sin tur betyder inte att varje sång måste handla om Gud.

– Vi skriver om hela livet, säger Maria.

Och just hela livet är ju något som folkmusiken i sig också ger uttryck för. Det är en musikalisk genre som rymmer allt ifrån vaggvisor och begravningssånger till dansvisor och skämtsånger.

– Vardag och fest, liv och död, allt som ett liv kan rymma. Det är ju där Gud är, säger Emil.

Den 28 juni håller Vallevan sin tredje releasekonsert i Sävedalens kyrka. Fast egentligen är det bara den andra. Första releasekonserten, som var bokad i Kungsportskyrkan Huskvarna, fick ställas in eftersom Maria blev jätteförkyld. Hon skrattar.

– När man har gjort skiva i 7 år kändes det lite som ett antiklimax, haha…

Trots den nya skivan kommer man sedan att ligga lite lågt med spelningar eftersom Maria väntar barn och ska ta lite mammaledigt.

– Men nästa år drar vi igång igen och hoppas på många spelningar!