Underbarnet utmanade läromästaren

Som 16-åring skrev diktaren Arthur Rimbaud en parodi på förebilden Théodore de Banvilles blomster­lyrik. Christian Braw har läst Jesper Svenbros bok om Arthur Rimbaud. En poet som under sin korta karriär bland annat inspirerade 1900-talets kanske störste kristne diktare, Paul Claudel.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Jesper Svenbro

”Vad poeten får höra när det blir tal om blommor.”

(Ellerströms förlag)

 

Jesper Svenbros senaste verk är en spännande bok med flera infallsvinklar. Ur en synpunkt är det en översättning och bearbetning av en genial diktares verk. Det är Arthur Rimbaud (1854–1891) det handlar om. Hans dikt har gett boken dess titel: ”Vad poeten får höra när det blir tal om blommor.” (Ellerströms förlag)

Diktens bakgrund är att Rimbaud sänt in en stor dikt till tidskriften Le Parnasse contemporain, som redigerades av poeten Théodore de Banville, som emellertid inte svarade. Efter ett år sände Rimbaud in den nu översatta dikten, som var en parodi på de Banvilles egen blomsterrika lyrik. Rimbauds dikt är välljudande och rytmisk, Svenbros bearbetning likaså, samtidigt som dennes tolkning ibland är överraskande. Själva komiken i Rimbauds parodi måste ha varit mycket lättare att uppfatta då den skrevs och de Banville var känd och läst.

Den gången var Rimbaud 17 år och de Banville var en väl etablerad kulturpersonlighet. Jesper Svenbro har också översatt följebreven till de två dikterna.

I det första skriver Rimbaud: ”Vi befinner oss i kärlekens månad, jag är sjutton år gammal. Förhoppningarnas och illusionernas ålder – sägs det, och nu förhåller det sig på det viset att jag har berörts av sånggudinnas finger ... Var vänlig att inte göra sura miner när ni läser dessa dikter. Ni skulle göra mig vild av glädje och hopp, käre läromästare, om ni ville upplåta en liten plats åt dikten ’Credo in unam’ ...”

Ett år senare skrev han ”Erinrar­ Ni Er att Ni i juni 1870 fick hundra eller hundrafemtio mytologiska alexandriner med titeln ’Credo in unam’? de Banville hade alltså inte svarat, och Rimbauds reaktion blir en festlig parodi på den äldre författarens verk. Denne kan beskrivas som en diktarbroder till Oscar Levertin eller rentav Bo Setterlind. Den senare var dock klokare än de Banville, för han förstod att tonåringen Ylva Nilsson – senare Eggehorn – var en betydande diktare.

Rimbauds parodi på de Banvilles diktning får Jesper Svenbro att reflektera över vad en parodi är. Den förutsätter att lyssnaren och läsaren är väl bekant med det eller den som parodieras. Det som är så roligt med Grönköpings Veckoblad är ju att Grönköping är så likt Sverige. Parodin förutsätter också sympati. Man kan inte göra en parodi på det man hatar eller avskyr. Då blir det lika lite roligt som den sovjetiska ”skämttidningen” Krokodil.

En äkta parodi har något av det som biskopen Nathan Söderblom beskrev som humorns väsen – det överseende genomskådandet. Den får oss att le, därför att den förstärker karaktäristiska drag så att de blir både löjliga och mänskliga. Så kunde exempelvis Verner von Heidenstam parodiera Fröding, Levertin och – sig själv.

Théodore de Banville förstod inte att han hade fått ett genialt manuskript. Men andra förstod. Rimbauds diktning har förändrat och påverkat hela den efterföljande västerländska poesin. Hans samlade verk kom 2004 i svensk tolkning.

För Paul Claudel – 1900-talets störste kristne diktare – blev Rimbaud avgörande redan i tonåren. Samtidens rationalism och materialism hade fyllt hans tillvaro med tristess. Senare skrev han om Rimbaud: ”Den första ljusstrimman av sanning gavs mig genom mötet med en stor diktares böcker. En diktare vilken jag är skyldig evig tacksamhet...” I ett brev till Jacques Rivière skriver Claudel: ”Jag kom äntligen ut ur den värld som var Taines, Renans och andra Molokars 1800-tal...”

Utan att ana det gav Rimbaud åt Claudel det uppbrott ur materialism och rationalism. Han fick den vidgade horisont, som beredde honom för den stora omvändelseupplevelsen vid vespern i Notre Dame juldagen 1886.

Paul Claudel blev en av mellankrigstidens stora diplomater, en av männen bakom Briand-Kelloggpakten 1926, ett stort framsteg för freden. Han utvecklade sin diktning i mäktigt klingande lyrik och väldiga dramer av shakespearska mått. Av dem har bland annat ”Budskapet till Maria” och ”När dagen vänder” uppförts i Sverige. Anders Frostenson tolkade 1982 tre oden ur Cinq grandes odes under titeln ”Anden och vattnet”.

Sven Stolpe gjorde en viktig insats för att introducera Claudel i Sverige, bland annat i ”Den kristna falangen”. 1959 utgav han en liten biografi om Claudel. Här återfinns bland annat brevet till Jacques Rivière, där Claudel skriver: ”Rimbaud har haft en inverkan på mig som jag skulle vilja kalla befruktande, faderlig och som verkligen har kommit mig att tro, att det finns föräldrarelationer i själarnas värld likaväl som i kropparnas.”

Rimbauds egen diktning sträckte sig från 1870 till 1873. Därefter blev han kringresande affärsman och vapenhandlare bland annat i dåvarande Abessinien. Det ter sig lika gåtfullt som hans unga genialitet. Men den verkan hans diktning fick består.

16

Så många år var Arthur Rimbaud när han skrev en parodi på förebilden Théodore de Banvilles blomsterlyrik.

Annons
Annons
Annons
Annons