Amnesty på hal is i sexköpsfrågan

Legalisering fel väg för att ge stöd åt sexhandelns offer

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

”Amnesty International är en organisation med gott rykte. Dess envetna kamp för att mänskliga rättigheter ska gälla ’alla, alltid’ väcker med rätta respekt. Ett gott rykte ska man vara rädd om”. Så skrev Dagen i en ledare för ett och ett halvt år sedan, i januari 2014, sedan det blivit känt att ett internt dokument från organisationens högsta ledning förespråkade att Amnesty skulle börja arbeta för en legalisering av sexhandel. Då fanns hoppet att svenska Amnesty, tillsammans med andra, skulle kunna sätta stopp för planerna. Nu står det klart att motståndet varit resultatlöst.

Efter ett majoritetsbeslut i vecka­n är kursändringen ett faktum. Utan tvekan kommer det att få konsekvenser för A­mnestys rykte, trovärdighet och möjligheter att bedriva sitt i andra avseenden viktiga arbete.

Det finns ingen anledning att tro annat än att de krafter inom Amnesty som drivit fram b­eslutet vill väl och att bevekelsegrunden är omsorg om de kvinnor och män som försörjer sig genom att sälja sexuella tjänster. De ska inte förföljas och straffas, inte behöva vara rädda för att söka hjälp om de utsätts för våld eller drabbas av sjukdom.

Mot denna analys finns ingen anledning att invända. Vägvalet gäller frågan om hur problematiken ska angripas.

Man kan tala om ”sexarbete”, som om det handlade om ett yrke bland andra, som man kan välja att försörja sig på eller a­vstå från. Men man kan också se prostitution som en människo­föraktande och kränkande verksamhet, där den Guds gåva som sexualiteten utgör ses som en handelsvara bland andra.

Slår man in på den första linjen måste man blunda för att denna försäljning inte sällan sker genom förmedling av en skrupelfri tredje part som skor sig på verksamheten. Och man får försöka bortse från verksamhetens nära samband med drogmissbruk och med brottslighet av olika slag, där människohandel, även med barn, är det grövst­a exemplet.

Den svenska sexköpslagen, som förbjuder köp men inte försäljning av sexuella tjänster, är ett tydligt uttryck för att samhället säger att prostitution inte hör hemma i en civiliserad stat och ska motverkas med de lagliga medel som står till buds. Att den behövs visar larmsignaler från Stockholmspolisen om att sexköparna blir allt yngre och att det numera inte är ovanligt att unga vuxna i 18–25-årsåldern grips.

Att prostitution med eller utan koppling till människohandel inte utrotats i Sverige visar att l­agen inte är perfekt utan kan behöva ses över och eventuellt skärpas.

Det är något helt annat än att arbeta för att den och liknande lagstiftning på andra håll i världen ska avskaffas och prostitution accepteras som ett normalt eller till och med önskvärt inslag i tjänstesektorn.

Svenska Amnesty motsatte sig det ödesdigra beslut som majoriteten fattade. Det lär inte hindra att besvikelsen hos många som stött organisationen får konsekvenser för medlemsantal och engagemang.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
Annons
Annons