Andlig vägledning behövs i Knutby

Den isolerade vandringen på extrem väg måste brytas, skriver Felicia Ferreira.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

De tragiska händelserna i Knutby skakade en hel nation. De blev också början till en dramatisk förändring av allmänhetens inställning till frikyrklighet och till kristna i allmänhet. Att Knutbykatastrofen var en logisk följd av en osund sektverksamhet i ordets sannaste bemärkelse spelade ingen roll. Nu kunde alla dras över en kam. Märkliga, udda rörelser har vi sett tidigare runt om i världen, där inte ens mord har varit uteslutet. Men vi har kunnat se proportionerna och hur de också ganska snabbt upplösts.

Gemensamt är att någon enskild ledare sätter sig själv i Guds ställe och har karismatisk kraft att manipulera en större eller mind­re grupp människor i Guds namn. Detta utmärkte också ledarskapet i den lilla pingstförsamlingen utanför Uppsala.

I januari har det gått tio år sedan de dramatiska händelserna ägde rum. En person mördades och en annan skottskadades.  Det skrevs på den tiden spalt­kilometer om händelserna och om intrigerna i och omkring dem. De ansvariga i Knutby drog vanära och förakt över hela kristenheten. Det är facit, fortfarande efter tio år.

Men allvarligare än så är de många människor som for illa och fortfarande gör det. Det gäller inte minst anhöriga och tidigare medlemmar som i skuggan av skotten utgör en ganska stor skara sårade människor.

Många andliga ledare hade varnat för utvecklingen, många har också efter katastrofen velat hjälpa de drabbade församlingsmedlemmarna och resterna av församlingen till upprättelse. Men det mesta ser ut att ha varit förgäves.

I dag, tio år senare, hade det varit önskvärt med en entydig bild som pekar på att församlingen gått från att vara en plats där det finns intriger, irrläror och andra tveksamma inslag till en frisk kyrka som bjuder in till öppenhet. Att åren efter katastrofen fått bli en kraftfull läke­process för sårade själar och ärliga drömmar. Tyvärr går det inte att skriva den texten, än. Personer som varit medlemmar i församlingen eller stått den nära på senare tid berättar oberoende av varandra om företeelser som säregna läror, personer som är upphöjda till gudomlig status, godtyckliga uteslutningar och andra märkligheter. Uppgifterna om att en person betraktas som en ställföreträdare för Jesus är särskilt oroande.

Pastor Peter Gembäck säger till Dagen att han är besviken på den kristna pressen: ”Vi hade väntat oss att ni skulle möta oss med kärlek och respekt.” Hjälpen har funnits. Kärleken till och respekten för de enskilda drabbade och andra medlemmar har funnits. Allt tyder, tio år efteråt, på att ledningen vill fortsätta på den extrema vägen. Vi kommer att sakligt och korrekt följa utvecklingen. Vi ger oss också publicistisk rätt att varna för både villoläror och stolligheter i Guds namn.

Det är faktiskt med både kärlek och respekt vi vill råda såväl församlingen som de nuvarande ledarna att söka ytterligare hjälp och vägledning för att bryta sin isolerade andliga vandring.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons