Bryt hämndens ondsinta cirkel

Dödsstraff är att passera en gräns som borde hållas helig

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Juryn har tidigare meddelat Dzhokhar Tsarnaevs dödsdom och i dag, den 24 juni, fastslås den formellt. Inför många av dem som på olika sätt drabbades av de två bomber som briserade under Boston maraton 2013 kommer det redan kända beslutet att konstateras. Tre dödade, uppgifterna om antal skadade skiftar mellan 185 och 260 varav ett tjugotal allvarligt. Ett sådant dåd måste få konsekvenser för den som utfört det.

Juryns beslut är fattat: Öga för öga, tand för tand, liv för liv.

Viljan till hämnd är naturlig och förståelig, inte minst från de drabbade och anhöriga. Men ett land och en domstol behöver hålla huvudet kallare och tänka längre, större. Att utdöma straff är en självklarhet, men att ta någons liv är att passera en gräns som borde hållas helig. Människors liv ska inte berövas, varken av Dzhokhar Tsarnaev eller av USA.

Att vara konsekvent i hållningen är enda vägen, annars öppnar sig möjligheten till godtyckliga förklaringar om varför det egna dödandet faktiskt går att rättfärdiga. Just hämnd är en flitigt angiven orsak till terrorbrott, inte sällan hävdas att de utförs som vedergällning för tidigare orättvisor eller våldsdåd. Att bryta kedjan av medvetet dödande, speciellt när alternativ helt uppen­bart finns – till skillnad från i skarpa krigssituationer på fält – är såväl eftertraktansvärt som anständigt.

Den som likt Dzhokhar Tsarnaev utför ett fruktansvärt våldsdåd är ansvarig för sina handlingar men det gäller att inte glömma att de samtidigt även kan vara offer för omständigheter.

Propaganda och uppmaningar från politiska eller religiösa organisationer kan ha format tänkandet, en sjukdom eller depression kan vara en bakomliggande anledning till idiotiska beslut, märkliga vapenlagar (såsom de i USA) kan ha gett ökade möjligheter att träda till handling.

Rättfärdigar det mord? Aldrig någonsin, men det rättfärdigar möjligheten till bot och bättring, till en andra chans, till en upprättelse. Ett dödstraff omöjliggör allt sådant.

I förra veckan mördades nio medlemmar i en afroamerikansk kyrka i Charleston kallblodigt. 21-årige Dylan Roof har erkänt morden och South Carolinas guvernör Nikki Haley säger till AP: ”Vi vill absolut att han ska dömas till dödsstraff”. En dotter till en av de mördade kvinnorna i kyrkan hade ett annat budskap till Dylan Roof vid häktningsförhandlingen: ”Jag vill att alla ska veta att jag förlåter dig. Du tog något väldigt dyrbart från mig. Jag kommer aldrig kunna prata med henne igen. Jag kommer aldrig någonsin kunna hålla i henne igen. Men jag förlåter dig.”

Så bryter man hämndens onda cirkel. En beundransvärd hållning, ett bevarande av principer även i den svåraste av stunder. USA borde lyssna mer på dottern än på guvernören, både vad gäller Dylan Roof och Dzhokhar Tsarnaev, och utdöma ett straff som är hårt men som respekterar livet.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.
Annons
Annons
sleepy
Intro

Gör enkla bibelquizet: Om vila / arbete

I söndagens evangelietext möter vi systrarna Marta och Maria som har lite olika syn på arbete – men vilka bibelhistorier kan du om arbete och vila?

Resultat

Gör enkla bibelquizet: Om vila / arbete

Korrekta svar: av

Annons
Annons