Civilsamhället höjer sin röst

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Det är ett lika välkänt som sorgligt faktum att de som drabbas värst i krig och konflikter men också av naturkatastrofer och missväxt är de allra mest sårbara, nämligen barnen. Samtidigt är det deras öden som rör våra hjärtan allra mest. När barn far illa blir frustrationen över att inte kunna ge dem den hjälp de behöver som störst.

Situationen i Libyens flyktingläger är så fruktansvärd att den trotsar beskrivning. Fysiskt våld, brist på mat och kläder och sexuella övergrepp tillhör vardagen. Uttrycket ”ett helvete på jorden” är berättigat.

Barn på flykt som redan gått igenom svåra prövningar ­lever i en tillvaro där hoppet om att ta sig vidare, till den förmodade tryggheten på andra sidan Medelhavet, blir allt bräckligare för varje dag som går. EU:s ansträngningar går ut på att hålla tillbaka flyktingströmmen, inte att hitta metoder att solidariskt hantera den på ett människo­värdigt och säkert sätt.

Vi har skrivit det förut och vi kommer att skriva det igen: Historien kommer att döma oss, vi som inte gjorde vad vi kunde för att hjälpa så många som möjligt.

EU:s framtid handlar inte bara om det förestående brexit och hotande andra exits utan än mer om Unionen förmår återskapa sig själv som det fredsprojekt den var avsedd att bli från första början.

Förutsättningarna för en sådan utveckling ser tyvärr inte alltför ljusa ut.

Under tiden gäller det att följa parollen i den gamla söndagsskolesången: ”Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt”. Barnen i Libyens flyktingläger behöver vårt stöd, kanaliserat genom internationella hjälp­organisationer.

Men stöd behöver också de barn och unga som lyckats ta sig till vårt land i hopp om att bygga en ny framtid här. Ska det bli möjligt behövs pengar och mänskliga resurser som kortsiktigt är en kostnadspost men långsiktigt en investering.

Behandlingen av de ensamkommande flyktingbarnen har väckt starka känslor bland engagerade kristna men också i andra kretsar. Rörelsen ”Vi står inte ut” kräver i ett upprop amnesti för alla unga som vistats i Sverige minst ett år och förbereder en stor manifestation på lördag till stöd för sina krav. Kristdemokraternas Andreas Carlson går inte lika långt i sin debattartikel härintill men pekar på en rad punkter där myndigheternas åtgärder brustit med rättsosäkerhet som följd.

”Hela denna process är så valhänt hanterad, och hade den inte varit direkt livsfarlig för tusentals ungdomar, hade vi kunnat skratta åt eländet. Nu måste vi skämmas, och göra om”, skriver Erikshjälpens generalsekreterare Daniel Grahn på organisationens blogg.

Civilsamhällets röster höjs. Trycket ökar på regeringen.

Förslaget i förra veckan om att låta även den som fyllt 18 år gå klart gymnasiet och få chans att stanna om han eller hon lyckas skaffa ett jobb är en liten ljusglimt men långtifrån tillräckligt.

Fler artiklar om Sveriges nya asylpolitik

Alla tidigare artiklar
Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons