Elisabeth Sandlund: Medlemstapp och framtidshopp i Svenska kyrkan

Inte oväntat att utträdessiffrorna för 2017 blev rekordhöga.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

”Förfäras ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och rop från alla sidor skalla. De fröjdas åt din undergång, men deras fröjd ej bliver lång: ty låt ej modet falla.”

Gustaf II Adolfs fältpsalm, som enligt traditionen höll humöret och stridsviljan uppe på de svenska trupperna under trettioåriga kriget, finns inte med i den svenska psalmboken längre utan fick stryka på foten i 1986 års upplaga. Kanske är det dags att ta den till nåder igen men i ett mindre krigiskt sammanhang. Nu behöver den sjungas för att uppmuntra Svenska kyrkans alla engagerade anställda, förtroendevalda och lekmän att inte deppa ihop utan hitta ett nytt fotfäste och ta nya tag.

Det är inte oväntat att utträdessiffrorna för 2017 blir rekordhöga. Att något fler personer än tidigare år valde att gå in i kyrkan är förvisso uppmuntrande men inget som ändrar den övergripande bilden.

Svenska kyrkan krymper trendmässigt och kan räkna en allt mindre andel av Sveriges befolkning som sina medlemmar. Det är bara en tidsfråga tills 50-procentsgränsen passeras och inget tyder på att utvecklingen stannar där. De aktiva utträdena av vuxna personer spelar den största rollen men det faktum att betydligt fler medlemmar avlider än vad det döps barn måste också läggas i den negativa vågskålen.

Hopplöst läge? Nej, inte alls.

Svenska kyrkan kan och måste fortsätta med sin överordnade uppgift att arbeta för att ”människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas” (citat ur Kyrkoordningen) även i ett läge där mindre än hälften av Sveriges befolkning är medlemmar. Det är till och med möjligt att det kan ske med större framgång.

Viktiga förutsättningar är att omställningen från statskyrka till fristående samfund fullföljs, att ordet ”folkkyrka” fylls med nytt innehåll och att kraften hos alla dem som inte är ”tillhöriga” av slentrian utan ”med-lemmar” i ordets egentliga, bibliska betydelse tas till vara.

Ekonomiskt innebär ett krympande medlemsantal att kassorna sinar i församlingarna. Kortsiktigt kan det ge stora problem som inte ska underskattas. Ändå är Svenska kyrkan, jämfört med andra kristna samfund, som helhet fortfarande välbeställd. Och i längden är det inte hållbart att bygga verksamheten på att människor som inte har intresse av att vara delaktiga ändå fortsätter att betala för den år ut och år in.

Det finns inga enkla lösningar. Men det finns en färdriktning, att först och främst söka Guds ledning i de vägval som Svenska kyrkan måste göra.

En viktig ingrediens är att hitta samarbeten och låta sig inspireras av kristna sammanhang med andra förutsättningar. Och varför inte gnola på sista versen på den forna psalm 508:

”I Jesu namn vårt hopp är visst, att ondskans makt och arga list ej kan oss skada göra. Till hån och spott den sist skall bli. Med oss är Gud, med honom vi: Oss segern skall tillhöra!”

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Annons
Annons
Annons
Annons