Elisabeth Sandlund: Säg nej tack till skolavslutningarna

Kyrkan ska inte anpassa sig efter Skolverkets dekret utan i stället söka nya vägar

Ledare

Skolverket har satt ned foten om skolavslutningar och adventssamlingar i kyrkorna. På bästa byråkratsvenska slår man i ett sjusidigt dokument fast vad som gäller. I mer populär form återgavs dekreten i en debattartikel i söndagens DN. Kort sammanfattat proklameras det att sådana inslag i skolarbetet kan tillåtas men bara under en förutsättning - att Gud inte på något vis finns med i bilden.

Det är bra att alla inblandade vet vad som gäller. En gissning är att många rektorer väljer att inte utsätta sig för risken att bryta mot reglerna.

Man avslutar höstterminen i gymnastiksalen och vårterminen på skolgården. I adventstid tänder man ljus i lektionssalen, vilket Skolverket tillåter, och avstår från det traditionella besöket i den lokala kyrkan. För även om man teoretiskt kan tänka sig en terminsavslutning i kyrkorummet utan att Gud nämns (första versen på ”Den blomstertid” passerar nålsögat och ”Hej tomtegubbar” kan klinga fint under valven) är det näst intill omöjligt att föreställa sig en adventssamling där de av Skolverket förbjudna religiösa budskapen helt lyser med sin frånvaro.

För kyrkans del bör beslutet vara enkelt. Skolorna har varit välkomna gäster i kyrkorna. De har behandlats med kärlek och fått med sig ljusa och vackra minnen. Men om gästerna kräver att i detalj reglera hur bjudningen ska gestalta sig är den värd klok som ställer in hela kalaset.

Medverkar en präst eller pastor i en skolavslutning eller en adventssamling måste villkoren vara rimliga. Det handlar inte om att vinna själar genom hårdhänt evangelisation. Inga biblar ska slås i huvudet på intet ont anande skolbarn. Men i kyrkan ligger fokus på Gud, Jesus och julens verkliga innebörd, inte på hur roligt det är att klä gran, få klappar och göra julgodis.

Den vägen har Skolverket stängt. Och därför bör kyrkan, tills vägen öppnas igen, säga nej tack till all medverkan. En något halsbrytande jämförelse gör saken tydlig: Borgerliga begravningar kan vara stämningsfulla och värdiga. Men de hålls inte i kyrkan med prästen som officiant.

Vill en enskild kyrka hyra eller låna ut sina lokaler till skolan får det bedömas som vilken annan uthyrningsfråga som helst. I frikyrkan är sådant okontroversiellt och även för Svenska kyrkans del finns möjlighet att använda kyrkorummet till profana ändamål. Men då får präst, diakon och kyrkomusiker hålla sig borta. En tröst är att Gud knappast väljer att avlägsna sig på Skolverkets befallning.

Ska då kyrkan dra sig helt tillbaka? Absolut inte. Nu finns chansen att ta fasta på en stark folklig opinion som går på tvärs mot Skolverket. Fältet är fritt för adventssamlingar och julavslutningar efter skoltid med frivilligt deltagande. Lägg krutet på sådant i stället för på en anpassning som slutar i det absurda!

Annons
Annons
Annons
Annons